bookzoom

Ja, så hörde jag då Horace Engdahl på radion. Frågor om gråt och frågor om personlighet, sen en fråga om övertalnng och en om ledan, allt blev besvarat i samma kolugna ton och med samma språkliga elegans. Utryckningar till historiens storheter, hopp över till Lars Calmfors och sedan tillbaka till Casanova och Pippi Långstrump, vad mer önskas i ett program som bär rubriken Allvarligt talat? Det är för lite sånt. Sen ska man inte försumma att nämna de små musikaliska mellanakterna som följer efter varje svar, som vill man behålla kvar de tankar lyssnaren hann tänka medan karln pratade, det är generöst och hjälpsamt och snyggt. Engdahl hann också med att påtala de oförskämt låga arvodena till kulturskribenter, och dessutom hann han med att ironisera över hur vi snobbar med att säga att vi inte ser på melodifestivalen och inte åker på charterresor.

 

Nu läser jag Stig Larssons senaste om "att det håller på ta slut". Horace har ju sagt att Stig Larsson är en stor författare som vi kommer att minnas i evig tid. Då må man ju läsa den medan man själv lever. Så de 400 sidorna till trots bar jag hem boken från min bibbla.

 

Så nu då, vad sager jag, som läst 100 sidor redan? Jo jag måste erkänna att boken är fascinerande. Det vardagliga språket, flytet, som hade tanken genast runnit över till papperet, och den generösa uppriktigheten. Som det berättas, utan koketteri, tänker jag, för det tankarna till Lars Lerin. "Så här tänker jag och det här har jag gjort, så här har jag reagerat och såhär dumt har jag betett mig". Få se hur det blir på de återstående 300 sidorna.

 

Annagreta