bookzoom

 

Idag har Thomas Bernhard broddar. Denne nörd från norra Österrike köpte dem efter att ha slirat runt Uppsala en eftermiddag och nära nog tappat sitt redan slitna tålamod. Han har inte en ängels tålamod, snarare tvärtom. Han är i stället ofta direkt negativt inställd, -  för den som inte känner honom måste jag berätta det. För undvikande av missförstånd.

 

Igår såg jag honom på min bibbla. Han stod och bläddrade i Lars Noréns senaste opus, en liten sketen bok som hette nåt ansträngt som man genast glömmer. Jag smög intill och såg över hans axel att boken var skriven utan att andas, dvs i ett enda svep, utan avdelningar, eller uppehåll av annat slag. Som en ström av ord, en lång uthållen suck.

 

Bernhard tycker om ord och företeelser som passar honom. Han är vanlig på det sättet, ingen avvikare direkt. Men problemet är att så få saker verkar passa honom, och därför går han omkring som en surkart och gör sin omgivning glåmig och förtorkad, - i värsta fall alltså. Omgivningen, kanske enkel och positiv till det mesta, blir ofta smittad av hans nedåtgående spiral. Då måste man ut och gå. Gärna med broddarna på, eller åtminstone med broddarna i åtanke. En riskabel utveckling. Det som händer är nämligen att man riskerar att sätta sig ned vid hemkomsten och skriva såna här stycken utan något som helst skyddsnät. Medan vinterkvällen smyger fram, utan att andas, utan uppehåll, som en lång uthållen suck.

 

Annagreta