Amanda Björkman är väldigt trött på Ernst

Ja, nu har det gått för långt, tycker DNs Amanda Björkman. Ernst Kirchsteiger har börjat färga av sig på Livsmedelsverket. Kostråden från vår vaktande myndighet tenderar numera att låta som Ernst, det är igen liten förändring; de andas de facto nakna fötter, salsarecept och njutning med slutna ögon. Too much, helt enkelt, tycker Amanda. Hon skriver också att våra svenska män känner sig underlägsna då Ernst går igång, och att de till slut rentav börjar åtrå att bli som han, stackrarna.
 
Inte för att jag brukar lusläsa Livsmedelsverkets kostråd. Men Ernst kan man inte undgå, han dyker upp i mina TVzappningar ibland. Han pimpar rum och miljö i det oändliga med smått och smart, småleende, han blandar sina salsor och hyvlar samtidigt en bräda medan fotografen ser till att blomstren smeker hans ludna ben. Han är en mysgigant, påstår Amanda B.
 
I samma DN skriver Åsa Beckman om hur det är att hamna utanför sin comfort zone, eller rättare sagt komma i situationer där du känner dig utanför och borta. Hennes far, berättar hon, skrev pjäser mm och kunde inte olja in gamla fönster , men det kunde grannen Sture, klädd i overall. Sture kunde å andra sidan inte prata om annat än gamla fönster och annat som behövde lagas, och den skrivande mannen hade ingen hyska att haka in i Stures resonemang. Han kände sig följaktligen underlägsen (om Sture kände detsamma förtäljer inte historien, men är fullt  möjligt).
 
En som hursomhelst behärskar sin comfort zone är Ernst. Nu har han alltså gått hem på Livsmedelsverkets broschyravdelning som hamnat i mysbranschen. Kan man haka på? Har jag några örter i närheten som jag kan strö i salsan? Ska jag gå barfota  medan jag kokar mitt långkok?  Är det tillåtet att kalla på Sture om jag behöver olja mina fönsterkarmar eller måste jag göra det själv därute på gräsmattan medan vinden leker i mitt hår och fåglarna kvittrar?
 
Annagreta
                

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0