bookzoom

Enligt Bernhard ska vi inte bry oss om några kulturgubbar eller kulturtanter. Såna fick han nog av i Österrike på sin tid. Hoppa över dem om de sticker upp, säger han, se förbi, gå förbi, vik av, eller blunda bara! De är på väg ut. Nu har det egna fria oberoende jagets tid kommit, säger han, min och din tid. Nonchalanta till max ska vi bli och leva bortvända från den kulturella omgivningen. Så säger Bernhard, nu sedan han gått på koncentrerad skrivarkurs i Målilla. Till vår rätt ska vi komma, själva, utan att ledas av kontrollanter eller recensenter. Vi ska framför allt inte behöva spilla tid på att förstå fejderna mellan hen och hen, säger han och lägger ner både kniv och gaffel.

 

Varför vill han inte som andra analysera de senaste drabbningarna om medelålders män och somligas förakt och trettonåringa flickor och kvinnliga alibin och hej och hå? Är han på väg ut? Eller lägger han i själva verket första stenen i bygget av "Det stora oberoendet", en ny kulturepok? För sin Lebensmensch erkänner han att han är djupt och invärtes utmattad och att detta beror på att han en hel veckas tid måst hålla sig informerad om en påfrestande kulturstrid i medierna, en strid som efterlämnat ett stort svart hål i hans ömtåliga själ. Därför längtar han nu enormt efter en själslig oberoendegaranti som han inte vet var han kan få utskriven.

 

Växten på bilden är en röd sockblmma och bakom skymtar en svavelpion som snart blommar.

 

Annagreta