bookzoom

En italiensk kvinna dödades i i terrordådet i Paris häromdagen. Hon hette Valeria Solesin och forskade vid Sorbonne. Hemma i Italien, i Venedig, fanns hennes man och en 15månaders son.

 

Nu läser jag veckobrevet från Matteo Renzi, Italiens premiärminister. Först skriver han i varma termer om sitt eget deltagande i sorgen, generellt för Paris men också särskilt sorgen över landsmaninnan Valeria Solesins död. Sedan slutar han med att citera i sin helhet en text som Valeria Solesins man skrivit efter katastrofen, "en lektion i värdighet", enligt Matteo Renzi.

 

Texten ifråga är ett vackert och personligt sorgerop över hustruns död, men det är också något annat. Det är en text som med kraft vägrar ge angriparna segern över familjens liv. "du ska inte förmå mig och min son att hata, vi ska fortsätta leva utan hat.----- Om jag ger efter för ilskan och hatet gör jag precis det ni önskar; då blir jag som ni, som den människa ni blivit på grund av okunskap, den segern ska jag inte ge er".

 

I de stora sammanhangen, när väl terrorn är här, finns inte längre plats för den italienska familjefaderns hållning. Följer man hans resonemang har angriparna redan vunnit kollektivt över oss.

 

Annagreta