En gårdfarihandlares väg till galaxen

I min barndom fanns en gårdfarihandlare som tog sig fram på en gigantisk cykel fullpackad med varor. Det var en stor och fet karl som egentligen inte borde ha cyklat sådär av hälsoskäl, men som gjorde det ändå och som brukade återkomma till de norrländska hemmen med ojämna mellanrum. Han brukade pusta enormt när han kom in. Sen brukade han packa upp allt han hade ur de två bågnande jätteväskorna som han ställt framför sig på golvet, och sen la han varorna lite snyggt i högar på väskkanterna och höll upp en och annan pryl, lite halvstolt. Det var tyger och tröjor och underkläder och dukar och sånt, mest textil, men jag vill minnas att han också hade lite redskap för köket. Han var en stolt affärsman.
 
Denna man sålde alltid något hos oss. Mamma kunde inte förmå sig att skicka iväg honom utan att ha köpt nåt och för att han sannolikt behövde pengarna. Noga räknat var han helt fel. Han betalade troligen ingen skatt, hans varor var relativt ointressanta, han var ingen direkt prydlig besökare, och sedan han gått undrade jag alltid om han skulle orka ända hem. Det fanns i varje fall ingen myndighet på plats som hindrade honom i hans värv, och ingen politiker talade om för honom att nu fick det vara nog, nu borde han assimileras, acklimatisera sig och integreras i sitt riktiga sammanhang.
 
Jag tror att han övernattade hos en änka som hade getter och bodde längs Gubbträskvägen och som brukade kallas "Jungfrun på Jungfrusund". Hon hade sjöutsikt.
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: Anonym

Härligt! Det var tider det! Närhet, omtanke och frihet. Själv minns jag en skärslipare som kom med sin cykel. Lite farlig med spännande.

2016-04-24 @ 09:57:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0