bookzoom

"Provocerande, självupptagen, hatisk och maniskt rabblande". Eller: "En glasklar prosa som sedan ett tag saknar motstycke i Sverige". Idag får man veta vad recensenterna tycker om Lars Noréns senaste tjocka dagboksanteckningar. Det är blandad konfekt, to say the least.

 

Carl-Johan Malmberg i SvD hyllar den tjocka dagboken - som uppenbarligen (liksom tidigare) är framställd så att den saknar avdelningar och pagina och alltså rinner fram i en oupphörlig ordström. Malmberg skriver att Noréns text är en "aforistisk livskonst". Norén brukar hursomhelst inte vara aforistisk då han angriper media och särskilt kulturklimatet. "Svenska kritikers medelmåttighetskomplex" är ingen positiv Norénsk glosa direkt. Men Malmberg gillar att Norén "startar om hela tiden, skriver utan tillbakablickar, utan plan".  "Noréns dagbok ger evigheten litterär form" är den rubrik som SvD satt. Svårslagen rubrik, skulle jag säga.

 

Therese Eriksson skriver en anmälan i Fokus idag. Där låter det totalt annorlunda. Hon är inte impad, snarare provocerad. Hon ser en kokett författare som skriver utan plan, det är inte litteratur med stort L. Texter med högt skvallervärde, dock. Hon ser framför sig hur Sigge Eklund och Alex Schulman söker sig fram till de ställen i boken där de eventuellt förekommer: "Du är också nämnd!!!!". Sedan läser de högt en bit. Hon frammanar bilden av lätt ängsliga, svettiga medborgare i riket Kultursverige, som bläddrar fram och åter i jakt på sitt eget namn. Förra boken slog ner som en meteorit i kulturdammen, säger hon jämförelsevis.

 

Ja, han rör om i Kultursverige, den där Norén. Ingen kan gå helt säker heller, för angreppen är tydligen lika många som förut. Den första dagboken köpte jag och förbluffades över hur smått och stort blandades, men så är ju å andra sidan livet. Mest förvånad blev jag över hans stora hummerkonsumtion. Det säger kanske mer om mig och mitt jag än om Norén och hans.

 

Men den här boken blir säkert uppmärksammad, i alla läger. Till och med för sitt utseende.

 

Annagreta