Min postsanning är lagom tung

Hur skulle det vara med en liten fasförskjutning? Kanske en topologisk?
 
Jag har på känn att det skulle vara lätt att ordna, särskilt nu, i december, då halkan ligger förankrad och orörlig, då skulle en hel del i min kropp kunna förskjutas ur läge, då skulle hela min personliga topologi kunna förändras på ett kick.
 
Så ner i källarn gick jag, med beslutsamma steg; hade jag inte en stor påse med vägsalt där nånstans mellan sommardäcken och den gamla soffan från farfars kontor? Joodå. Där var den. Halvfull (jag är kanske optimist ändå) och helöppen. Hugaligen så bra. Jag drog med mig den uppför källartrappen och konstaterade att den var "lagom tung", ett begrepp som jag aldrig brukar använda (antingen är saker å ting lätta eller så är de för tunga). Men nu förser man sig ju med friskt mod och satsar järnet. Det som gäller idag är en postsanning i morgon, gott folk.
 
Så nu så. Nu är jag laddad, det kan bara bli bättre. Här ska inte fasförskjutas, inte. Topologin hör utanför behöver jag inte klaga på heller. Jag är ju ingen fysiker. Fast det som karakteriserar en fysiker, brukade min kära man säga, är att hen använder tejp.
 
Så kom å hälsa på, det kommer att vara saltat i morn.
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: Marita

Även jag hittade en påse i källaren lagom tung men ack, den hade antagit en gulaktig färg och var högst obenägen att smälta någon snö. Så här halkar vi fortfarande omkring.

2016-12-15 @ 09:29:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0