bookzoom

 

 

Mycket är snårigt. Språket gallras. Termerna väger tungt. När man byter ut lapp mot same utgår man ifrån att vi tänker nedsättande när vi säger lapp. Men vem kollar hur de tänker som säger same i stället? Är de med säkerhet prosamer, eller kan det vara så att de till och med innerst inne föraktar samerna? Ingen vet med bestämdhet.

 

Samma sak med zigenare och romer, eskimåer och innuiter etc. Man straffar ordet för att förbättra tanken. Ordets makt över tanken, låt oss hoppas på det.

 

Nu händer liknande saker på litteraturens område; vi vill rensa bort vårt förflutna, i den mån det nu uppfattas som diskriminerande. Det är säkert välment, men ändå. På svenskt manér tar "den ansvarsfulla opinionen" hand om oss och våra tankar, rensar vårt språk och våra skildringar och vårt kaffebröd från olämpliga bilder och ord. Vi tvättar vår mentala kulturhistoria retroaktivt. Det är något ängsligt svenskt över det hela.

 

Samtidigt ser vår politiska opinion till att vi förhärdar oss gentemot flyktingarna, att vi lär oss acceptera att vi skickar hem dem som inte passar in i vårt system. Afrikaner ligger extra risigt till. Vi tillåter inte familjer från de drabbade länderna att återförenas här. Vi säger oss inte klara av att ta emot flera som flyr kriget, vi låter dem sitta i ovärdigt förvar på Lesbos och vi överlämnar sedan deras öde till herrar som Erdogan. Romerna som sitter utanför ICA får veta att de bör åka hem. Men vi säger i alla fall romer när vi pratar om dem.

 

Annagreta