Manchester by the Sea - med värmen påslagen

Kylan gör nåt med oss. Den utmanar sinnena. Den begär dubbla lager, rödfärgar näsorna, packar in hårtestarna och säger oss att det är vinter. Ha! Men då skulle du ha varit med på lapplandsvidden, säger någon. Där sved det i skinnet och  där skrapade näsan. Där frös du så tanken stelnade och benen ställde sig på tvären. Där kom man av sig men stod på sig. Där hamnade man i farstun där någon fallit. Där frös steget och dallrade luften omkring en medan norrskenet bedrog förbi, fram och tillbaka....knattrande, stickande....
 
Eller så säger man att man har det så bra som det är. Att det är underbart med hög luft, kalla vindar och snålblåst. Att det danar och ger oss och morska män mod. Alla gånger. Och att lite frisk luft har ingen dött av. I stort sett: vet hut. Rör på dig, soffpotatis. Var klok! Ta några steg från det ena till det andra.
 
Också väderleken går från det ena till det andra. Håll ut! Snart är det snöblask och rännilar bakom knuten. Till dess kan man läsa tidningen och boken och sticka och laga mat och gå på bio och se Manchester by the Sea. Det är en bra film, en speciell film. Är man frusen när man går in i salongen blir man snart varm i kläderna och berörd av värmen i filmen. Den rör oss inombords och värmen stannar länge.
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: Marita

Vad jag gillar att läsa dina små betraktelser. Varför inte ge ut dem i bokform. Lovar att köpa ett ex ... eller flera.
Kram på dig!

Svar: Tackar tackar. Du är en vänlig själ.
Otyglade kommentarer om böcker mm av treklövern Annagreta, Ulla, Ingar

2017-01-06 @ 16:39:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0