Snille och dålig smak
Det har blivit kvalmigt på Svenska Akademien. En unken källarlukt biter sig fast. Någon har öppnat ett par gistna gluggar som tidigare var stängda och igenbommade. Ut strömmar vittnesmål om det opassande, det brottsliga och det förbjudna, och alla dessa nyöppnade sanningar lägger sig som en smet mitt i finrummet.
Vad är bildning? Kommer den av bokläsande? Beror den av bokhyllornas storlek och innehåll, något som ofta brukar sägas då det bränner till om just bildningens bränsle och betydelse. Hur breda och innehållsrika är bokhyllorna nere i kulturprofilens källarvalv?
Gapet mellan budskap och verklighet har sällan varit så flagrant. Parollen Snille och Smak lyser stark och högtravande, i ljuset av kandelabrar och kunglighet. Nu kolliderar den identifierande parollen med det sjaskiga livsmönster som pågått och tolererats i dess omedelbara närhet.
Det är som en pjäs av Dario Fo. Han ler säkert lite inåtvänt i sin himmel.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
