En framåtrörelse, bara så ni vet

Orden har en alldeles egen magi. Just nu kopplas det mesta i ordväg  till "post", och då tänker jag inte i första hand på posttraumatiskt stressyndrom eller Postnord utan på lite mera styrketränade uttryck, som postsanning och posterotik. Tillsammans utgör de bevis på en "framåtrörelse". 
 
Thomas Bernhard är inte glad åt denna trend, han är ingen trendputte, ju. För honom är allting posterotiskt, säger han, och man skymtar ett stilla leende. Allt var länge preerotiskt, men är nu post-, säger han, och man spårar en suck. Han har diskuterat detta länge med sin Lebensmensch, som beslutat hålla med. När det  gäller nya begrepp ligger hon lågt med protesterna. Hon delar denna hållning med flera människor.
 
Men så tänker inte alla. Bagarn i Graz är numera ordentligt inloggad på det posterotiska området. Han säger att ordet formligen jäser i honom. Så nu har han ordnat en kvällskurs i posterotik på Das Goldene Horn i Graz, i en svagt belyst lokal strax intill Frauenwelt, ett litet krypin för mogna damer med öppet sinnelag. Där kommer han att gå igenom ett studiematerial som han lånat av en gammal sergeant i Österreichisches Luftwehr, som använt det vid inskolning av rekryter som skulle tjänstgöra under krigsvintern i Kaukasien. Till sin hjälp har bagarn en svårflörtad faster från Südbayern som är specialist på mindfulness.
 
Än så länge har Bernhard inte anmält sig. Det går rykten att han heller aldrig kommer att göra det. Han har i stället börjat drälla omkring på krogen Zum Alten Post i Wien där han anslutit sig till ett gäng som kallar sig Die Alten Post-Festum-Knaben. De har ockuperat en sal med högt i tak och väggfasta bänkar där de sitter och grämer sig över gamla oförrätter i största allmänhet.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0