Di granne pöjkera ha vari i Davos

ja, nu har de setts i Davos, grabbarna. Det var ju trevligt. 
 
Bernhard var också i Davos kan jag berätta. Han hade tilldelats administrativt ansvar för en grupp som skulle ha hand om krigen och freden - de hänger ju ihop så man hade byggt ihop dem för intellektuell bearbetning.  Bernhard var iklädd en uniform han ärvt från första världskriget då hans Onkel Vanja deltagit på Sydtyrolskt område och sedan dess varit tyst då och då. Onkeln hade skänkt uniformen till Bernhard som ett minne av allvaret, som han uttryckt det. Lebensmenschan hade fräschat upp den med vattenånga innan det var dags att åka, och Bernhard tyckte att den passade perfekt i Davos. Den hade guldknappar, såg dyr ut och hade ett mystiskt band tvärs över magen. I vanliga fall skulle Bernhard aldrig ha tagit på sig en sån sak, men nu, i Davos, var den kanon i fredsgruppen. 
 
Sedan Trump talat blev det kvavt i lokalen varpå alla kände för att uppleva rena rama perfektionen i form av schweizertåget. De beslöt unisont ta sig en skidburen sväng uppe i Arosa där sluttningarna är mjuka och fina i kanten. Det blev lite trångt; Bernhard kolliderade lätt med en grupp på fem personer som hade hand om miljöfrågorna. De var vadderade i grönt både fram och bak med kuddar av halvstor bambu, som de själva sågat ned och  bundit ihop och knådat till och lagt in i kuddfodralen. När de föll gjorde det inte ont. Bernhard var avundsjuk eftersom han inte hade gjort motsvarande fallstudie och inte var inskolad på bambuns nya användningsområden. Men han visade inte sina bristande uppdateringar utan dundrade malligt nedför slänten och log demonstrativt åt alla håll på färden. 
 
På kvällen då alla tog ledigt från tänket satte sig Bernhard intill en dam med spännande linjer i ansiktet och en parfym som doftade ceder och myrra. Hon visade sig vara en kraftkvinna från Bayern med hönsfarm och tycke för bibelstudier. När detta stod klart för Bernhard började han svamla lite hit och dit om Matteusevangeliet, månglarna i templet och Lots hustru. Sedan reste han sig försiktigt och smög till baren där han tog sig en oerhört komplicerad men stark drink, det var samma sort som grannen intill hade valt. Kvällen blev mycket lyckad, och nästa dag var Bernhard fräsch igen och kunde administrera hela dagen klanderfritt.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0