bookzoom

 

Jag har förstått att nu talar man inte med varann, nu "är man i dialog". Följsam som jag är, började jag med vintern. Är du kvar? frågade jag. Ja, hörde jag vintern säga, med hes röst. 

 

Bernhard som hela tiden avsäger sig all dialog har tagit ledigt och åkt till de tysta vidderna. Där har han "inrett" en gammal hydda åt sig mitt bland enbuskarna, där ingenting av intresse växer, inte ens om somrarna. Där är han nu så isolerad en människa kan vara och där har han i dagarna börjat skriva sitt magnum opus. Han säger att det ska bli nåt i hästväg. 

 

Häromdagen  beslöt jag besöka honom, tog fram snöskorna och vandrade bortöver de där vidderna han bor i. Det var kallt och blåste från ishavet, medan de små snösparvarna flydde söderut till Borås. Polarräven snodde runt mina fötter medan jag tog mig fram, och en renflock hastade förbi så att snön yrde och den vackra hundstackarn sackade efter med tungan hängande. En samekvinna iklädd rött och grönt och blått skvätte förbi på skoter och kastade över ett renhjärta åt mig i förbifarten. Hjärtligt tack, hann jag ropa.

 

Väl framme insåg jag direkt att Bernhard behövde vila. Han hade skrivit hela natten om sina djupaste känslor och formligen hällt ut sin bakgrundsformade tankevärld med djupa spår efter alla grunnor och skär han fastnat i under årens lopp med extra allt ifråga om själsliga dippar och ruelser över missade äventyr och fröjder under varmare betingelser. Han var blek som ett lakan, och såg inte ut som en riktig kulturman ska se ut. Jag hällde upp av mitt medhavda kaffe och gick i systerlig dialog med honom till dess att han somnade mitt i en tugga ur vasabrödsmörgåsen. Vinden fortsatte att rassla i timmerväggen och jag bredde en medhavd filt över den stackars författaren som nu säckat ihop lite lagom formlöst på en bänk intill vedlådan. En kattuggla ropade högljutt bakom hyddan medan drivorna växte lavinartat bakom knuten. Jag insåg att jag skulle tvingas övervintra i hyddan tillsammans med Bernhard. Som tur var hade jag medfört en extrasäng och två jättesköna kuddar från Jysk. Jag bäddade och låste den knakande dörren. Ljuset från lågorna i kaminen började fladdra betänkligt, som om det inte visste nån råd. Norrskenet bedrog inte utan lyste vackert in genom det minimala fönstret på väggen mot söder, strax intill dörren som jag nyss låst. Jag beslöt gilla läget. 

 

Annagreta