bookzoom

 

Bernhard har ingen valplattform. Han säger att han inte behöver någon, han följer bara sin inre kompass. Dessutom behöver han ingen yttre röst, det duger bra med den inre. Som ni märker är han tilbaka i sitt forna jag, där avståndet regerar. Hans ledord är "distans". 

 

Fast i den lilla boken "Ja" beskriver han ett tillstånd där han själv inte längre förmår hålla avståndet. Orsaken är för en gångs skull en kvinna, kallad persiskan, som han stöter ihop med. Han kan inte hålla distansen utan ber henne följa med på en promenad i lärkskogen, varpå hon tillfälligt försvinner utom synhåll. Han är förvånad själv över att han helt spontant föreslog henne denna promenad utan att veta om hon alls gillar promenader, och detta gnager inom honom (och desutom på läsaren). Medan han funderar över detta måste han av ren artighet samtala med "värdinnan" på stället, en pratsam människa som älskar lantbruk. Hon pratar ihärdigt om grispriser, hönspriser, vinstmarginaler, foder och marknadsbesök och ännu fler marknadsbesök, gjorda med eller utan hennes man.

 

Det hela är extremt plågsamt för Bernhard som ingenting högre önskar än att slippa prata om hönspriserna och satsningarna på affärslivet och foderutbudet på marknaden bakom kyrkan även om han, som han betonar, är rätt hemmastadd i lantbrukets vanor och betingelser, född i lantlig miljö som han är. I stället vill han vila i tanken på persiskan som han snart ska promenera i lärkskogen med. Hon borde ta på sig varmt och ta kraftiga skor för det råkar regna (naturligtvis) och då blir lärkskogen blöt och geggig, tänker han, och till slut går de ut på den där promenaden och det sker i lärkskogen och de blir sjöblöta. I lärkskogen bär hon en hatt som hon lånat av värdinnans man och ett par stövlar som värdinnan normalt brukar ha på sig då hon åker till marknaden för att sälja grísar och höns med god marginal. Helt stilenligt hamnar de på lokal efter promenaden och får där varsin konjak av värdinnan som fortfarande älskar lantbruk. Persiskan säger att det var trevligt att promenera i lärkskogen. Sedan får Bernhard lättare att sova på nätterna. 

 

Nu undrar ni vad som hände efter promenaden i lärkskogen. Boken "Ja" ger svaret. 

 

Annagreta