Det dröjer inte länge till nästa blogg...

Isen har just krakelerat därute. Valborg har resulterat i utbrunna rishögar och trötta firare, och björnen har krupit ut ur sitt ide och satt sig tillrätta för att filosofera. Älgen känner sig seg och rådjuren sniffar efter penséer i närområdet. En koltrast körde nyss en ny drill som på trots, och duvan svarade med att knorra lite extra länge på grannens tak.
 
Nu är ju det här inte Naturmorgon i radio, utan en betraktelse av den typen som rinner till då det är vänt i markerna och solen hotar att bryta fram bakom tallen i hörnet. Grannen håller på att gräva sig fram till jordens medelpunkt och på andra sidan tomten är det tyst och lugnt för där är dom i Spanien. Jag konstaterar att där Bernhard stod senast han kom förbi, där är det tomt med undantag för en liten lövhög och en kratta som inte kallnat sedan jag senaste gick igång med den. Kanske kommer han förbi igen innan han ska starta sitt senaste åtagande som jag ska berätta om nästa gång jag hittar de här tangenterna.
 
Med vänlig hälsning, alltså,
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0