Allt kan inte sägas

 Samtalsämnena är som dagsländor. Det som är "nyast" vinner utrymmet. I media, i samtalen och i våra hjärnor. Och det verkar inte betyda så mycket om det vi diskuterar är stort eller smått. Det har sitt givna utrymme, oavsett. Och utrymmet är som regel kort. 
 
På sista tiden har det varit lite trångt i etern. Ett långt tag måste vi helt enkelt tala om Svenska Akademien, med Horace och allt. Energitillskott i ämnet kom snart genom förhören med Arnault och talet om nya akademiledamöter, och allt detta höll sig kvar som ett halvkulturellt bakgrundsbrus ett bra tag. Men sen fördes intresset över till en amerikansk jurist med tvivelaktiga sexualmeriter. Hans sexoffer avlade vittnesmål under ed för öppen massmedial ridå i USA. Det intressanta var att mannen sedan direkt valdes till ny ledamot i högsta domstolen. Det var en av #metoos svartare dagar.
 
Under tiden lärde vi oss följa de svenska eftervalsbesöken hos talmannen, och ta del av ideliga massmediala partitekniska taktikprognoser. Snart blev också inrikespolitikens låsningar ett bakgrundsbrus - som håller i sig än. Men under tiden, jodå, då fanns det andra saker att ta till. Klimakteriet var stort och intressant i flera dagar. Det fick uppmärksamhet, t o m av moderna män som skrev drapor i saken på läsbara platser i flera tidningar. Så mördades en journalist på order från Saudiarabien, och dagsljuset spreds tills det nådde maktens män i väst. Horrörerna växte i berättelsen och dröjde kvar länge i slott och koja. Mr Trump spred sin vanliga självcentrerade svada  och landade i att inkomsterna från Saudiarabien var viktigare än moralen, så protesterna mot mordet fick inte bli för högljudda.
 
Under tiden blev det bekant att bankerna både här och där deltagit i stora penningtvätterier, fast där kan man notera att diskussionerna avtog betänkligt snabbt. Sedan kom bomberna i USA, tillverkade och spridda av en hatisk man som var DJ till vardags och bodde i en husbil. Trump väntade i det längsta innan han avfyrade sina tillhörande skott i etern, utan effekt. Samtidigt blev Augustnomineringarna kända i lilla Sverige; och den skönlitterära kollektionen som juryn valt ut fick skällning å det grövsta. Upprörda finlirare i bladen blev nästan illamående; så mycket saknade de sina favoriter som är jättekända.
 
En stor folkmassa flyr från Mellanamerika och är nu på väg mot USA genom Mexiko. De flyr våld och fattigdom. Trump kallar dem illegala flyktingar och har skickat soldater som ska mota bort dem. I Italien sitter Matteo Salvini och motar ilsket bort de båtflyktingar som eventuellt klarar sig ut ur libyskt havsområde. De får inte gå i land i hans Italien. Folket protesterar, men han fick nyss beröm av Mr Trump för sin "starka" hållning.
 
Annagreta 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0