bookzoom

 

Mannen som begår besynnerliga bedrifter i konstvärlden har länge varit en gåta; Det handlar om Banksy. Hen är okänd men välkänd, stor men osynlig, attraktiv men bortvänd. Men verken finns där. Signerade och allt.

 

Fast håll i er, nu verkar det som om han är avslöjad.  I samma veva som Banksy-tavlan såldes och Sotheby-klubban föll häromdagen, syntes nämligen en liten man med tyrolerhatt försvinna ut genom den magnifika auktionshusdörren. En trovärdig person från Londons upper ten hade sett hur denne man - medan han smög ut -  kastat en förnöjd blick bakåt, mot de häpna ansiktena, vända mot den tjockramade tavlan medan dess innanmäte sakta rann ned i strimlor från den tjocka guldramen.

 

Jag insåg (om sanningen ska fram) redan tidigt att det skulle kunna vara Bernhard man sett. Han åkte nämligen i somras land och rike runt för att få tag på en sjukt tjock guldram och en extemt småvuxen dokumentförstörare med fjärrstyrning. Då denna sökprocess tycktes mig aningen udda, även för att gälla Bernhard, hade jag frågat honom vad han höll på med. Det svar jag då fick styrker nu mina misstankar, så här i efterhand. Han sa nämligen bara "Mängdens förundran". Lite mera filosofiskt än vanligt, gubbe lilla, tänkte jag, - då.

 

Men så hände det där på Sothebys. Nu är ju jag en hänsynsfull person som inte skvallrar. Bernhard ska få vara Banksy, rik och okänd, även i fortsättningen. Vi har nämligen kommit överens. För min diskretion utanför denna krets har han, rik som han blivit,  lovat mig ett vitt fritidshus på Sardinien och en bra bil med automatväxel som jag ska få komma och skjutsa honom i runt Costa Smeralda då han är ledig. Han säger att han dras till sarderna och den basnärande fåraveln på de ginstbevuxna bergen, men erkänner samtidigt att han börjat gilla att ta ut bungasvängarna med Berlusconi och gänget på smaragdkusten. En metamorfos i förhållande till den tidigare Bernhard. "Mängdens förundran", det är bara förnamnet. 

 

Annagreta