Phantasticus heter hon
Hon är över hundra, jättesköldpaddan. Nyss funnen på Galapagos. Över metern lång. Ingen trodde att hon fanns längre. Hon har snygga ben, ett gediget skal och är i största allmänhet välväxt. Blicken är skarp och klar. Hon intar gärna sin favoritställning; tillbakadragen observant.
Denna dam vet hur man bör leva. Hon går dagligen korta promenader, och badar lite då och då. Hon äter rätt saker och håller sig hyfsat informerad om vad som sker här i världen. Numera är hon singel och filosofiskt lagd.
Men så blev hon ju häromdagen funnen av några vetenskapare som häpnade stort och bar hem henne till sin forskningsstation. Det är inte lika trevligt där som hemma, tycker Phantasticus. Forskarna kollar på henne utan avbrott - och nu har hon hamnat i Science. Dvs bilden på henne, den fantastiska gamla damen som ingen trodde fanns.
Annagreta
Nancy Pelosi, heja heja
Det här är en hyllning till den dam som inte bugar för Trump. Hon är sedan i höstas representanthusets talman. Hon är 78 år, och har fem barn. Det är nu andra gången hon är talman, en bedrift, inte minst för en kvinna.
Hon gör Trump nervös. Hon är för smart för honom, och för etablerad. Hennes ordval är vasst och slipat, ibland tillåter hon sig skarpare ammunition; vid ett tillfälle kallade hon Busch d y för knäppgök.
Nu senast förbjöd hon (i sin talmansroll) Trump att hålla sitt tal till nationen under the government shut-down. Han kunde bara lyda.
Som bevis på Trumps respekt (nåja) är hon tydligen den enda politiska motståndaren som han hittills inte förmått ge nåt öknamn - en vana som han annars njuter av att praktisera. Media älskar deras möten. Lite som mötena mellan David å Goliat. Fast nu är det en kvinna som har övertaget.
Annagreta
"Landet Utanför", ute i kylan
I dessa kyliga dagar läser jag Henrik Berggrens lysande bok om Sverige och kriget 1939-40. Så ska historia återges. Författaren tillåter sig ofta att lämna det stora skeendet och vidga berättelsen. Tack vare en av allt att döma intensiv research bjuder HB på massor av små och stora intressanta utvikningar. Allt i en lätt och rak prosa. Rolig läsning, trots det tunga sakinnehållet.
Det var en kall vinter 1939-40. Kvarken frös till och isen blev tillräckligt tjock för att tillåta tunga transporter över till Finland. Ett antal åkare från norra Sverige körde över där med sina lastbilar på väg till Karelen i januari 1940. Som volontärer hjälpte de sedan finnarna att evakuera hus och hem i det område som Ryssland hade tillskansat sig. Min pappa var en av dem.
Annagreta
