Nancy Pelosi, heja heja


 
Det här är en hyllning till den dam som inte bugar för Trump. Hon är sedan i höstas representanthusets talman. Hon är 78 år, och har fem barn. Det är nu andra gången hon är talman, en bedrift, inte minst för en kvinna.
 
Hon gör Trump nervös. Hon är för smart för honom, och för etablerad. Hennes ordval är vasst och slipat, ibland tillåter hon sig skarpare ammunition; vid ett tillfälle kallade hon Busch d y för knäppgök. 
Nu senast förbjöd hon (i sin talmansroll) Trump att hålla sitt tal till nationen under the government shut-down. Han kunde bara lyda.
 
Som bevis på Trumps respekt (nåja) är hon tydligen den enda politiska motståndaren som han hittills inte förmått ge nåt öknamn - en vana som han annars njuter av att praktisera. Media älskar deras möten. Lite som mötena mellan David å Goliat. Fast nu är det en kvinna som har övertaget.
 
Annagreta
 

"Landet Utanför", ute i kylan

 
I dessa kyliga dagar läser jag Henrik Berggrens lysande bok om Sverige och kriget 1939-40. Så ska historia återges. Författaren tillåter sig ofta att lämna det stora skeendet och vidga berättelsen. Tack vare en av allt att döma intensiv research bjuder HB på massor av små och stora intressanta utvikningar. Allt i en lätt och rak prosa. Rolig läsning, trots det tunga sakinnehållet.
 
Det var en kall vinter 1939-40. Kvarken frös till och isen blev tillräckligt tjock för att tillåta tunga transporter över till Finland. Ett antal åkare från norra Sverige körde över där med sina lastbilar på väg till Karelen i januari 1940. Som volontärer hjälpte de sedan finnarna att evakuera hus och hem i det område som Ryssland hade tillskansat sig. Min pappa var en av dem.
 
Annagreta

RSS 2.0