Influerare, nu och då.

Influencer säger man på engelska, och nu är det översatt till hjältarnas språk; influerare blev det. Känns det bra? Och vad gör en influerare? Hen påverkar andra, helt enkelt.
 
Ta t ex Steve Bannon, den olustiga typen från USA som infiltrerar politiska knutar både här och där i antidemokratisk riktning. Han är en influerare, modell större och farligare. Numera verksam i Europa som är hans nästa projekt sedan han fixat Donald Trump ett alldeles eget härskardöme. Han fikar med Putin och influerar brett.
 
I modevärlden finns andra sorters influerare. Det är ingenting nytt i den branschen, utan det kan sägas vara modets uppgift. Vi ska se ut som vi inte såg ut i fjol, det är själva idén. Senast jag blickade in i ett modeblad såg jag att sjoket är på väg in. Man närmar sig tältmodellen, det böljande perspektivet med en kropp längst inne i det hela, fast utan konturer. Där kan den minnesgoda erinra sig att en av influerarna är Sara Danius och hennes Nobelstass. Så kan det gå.
 
Den nya kulturministern har inte börjat influera än. Men hon har ändå lyckats skapa intresse kring sin person, vilket kan vara av värde inför framtida insatser. Hennes arbetsfält är ju kulturen, och det är inget enkelt härad. I dagarna diskuterar skribenter av olika slag om huruvida kulturen alls har någon betydelse i förhållande till alla andra områden i politikens värld. Hur viktig är kulturen på en skala, frågar sig de politiska kommentatorerna, i samma andetag som de fnyser lite lätt åt den "okända" nya ministern. Influerare kan vara nedlåtande (i långa loppet brukar det dock slå tillbaka på dem själva).
 
Jag kommer att tänka på mötet med en tidig - och speciell - variant i influerarbranschen. I min ungdom fanns det en helbrägdagörare i trakten. Han skulle komma till Filadelfiakyrkan i byn och predika, och vi var några kompisar som beslöt gå dit. Salen var fullsatt. Vi trängde in oss på bakersta bänken där vi sedan med gapande munnar följde förloppet; först en liten predikan, sedan det obegripliga tungomålstalet. Till sist gick den stora talaren ned från podiet för att i tur och ordning - synbarligen stärkt av sin nybefästa status - ogenerat pussa och klämma på de unga damer som satt vid mittgången, inte sällan upplösta i tårar av hela den saliga kombinationen. Det pågick ett tag till orgelmusik. Efter en stund reste vi oss och smög ut, medan helbrägdagöraren fortsatte sin gärning därinne utan att förtröttas.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0