Med och utan Berlusconis bungabunga

 
Nu har Silvio Berlusconi seglat upp på Europanivå och från och med idag är han "en vanlig syn" i Bryssel. Hur gick det till, frågar man sig. Jo, först och främst ska han ha överkommit sina krämpor. Dessutom är han sedan några veckor inte längre utestängd från den politiska maktsfären, vilket han varit i två år som del i straffet för tydliga skattebedrägerier. Visserligen utreds han nu för givande av mutor och annat i samband med gamla damaffärer men det hindrar honom uppenbarligen inte från att återigen söka politisk makt. Så i söndags var han återigen på gång och toppade Forza Italias lista för EUparlamentet i de flesta italienska valkretsarna. Och in kom han.
 
Forza Italia är ett litet parti på den gamla högerkanten som fört en svajig tillvaro. Det lades ner 2008 och återuppstod 2013 - alltid med Berlusconi i bakgrunden. Nu tilldrar sig partiet nytt ljus, delvis beroende på att den gamle dekadente festprissen vevat igång igen.
 
Ett vidlyftigt leverne med tillhörande kvinnoaffärer har alltid varit Berlusconis life style. Den ändrades inte när hans liv började innebära politiskt ansvar. Reaktionrena var blandade. Italienaren bakom espresson på baren kostade på sig ett smalt leende som skvallrade om både tolerans och förakt. Reaktionerna blev starkare när mutskandalerna och skattebedrägerierna blev kända. Vad skulle man säga? Här hade man en pompös ledare som visste hantera både pengar och kvinnor, en man som leende och välfriserad höll tal till nationen timman innan han övergick till bungabungafester i okända dimmor på Smaragdkusten, och så smet han från skatten. Många italienare frågade sig vad omvärlden tänkte.
 
Den politiska Italienkartan kom att förändras. När Forza Italia lades ner 2008 och Berlusconi tvingades övergå till att svara på diverse brottsanklagelser var tiden mogen för andra konservativa och sedermera rent främlingsfientliga partier att successivt ta över Italiens parlament. 
 
Vissa analytiker anser att Berlusconi under sin första tid som politisk ledare la grunden till den  misstro mot demokrati och demokratins ledare vi nu ser växa i många länder. Må så vara. Men misstron mot poltikens inriktning har ökat på många håll, och orsakerna är väl kända. Italiens Lega, med Matteo Salvini i spetsen, praktiserar en framlingsfientlig och nationallistisk agenda, och hans likasinnada styr och ställer lite varstans, utan hjälp av Berlusconi.
 
Annagreta 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0