bookzoom

Agnes Lidbeck är en kulturdam som i dagens DN utandas en stor suck över vad hon kallar kultur som slutat överraska, och som framkallar en stor besvikelse. Det hon skriver om visar sig i första hand vara streamingstjänsterna utbud av underhållningsserier - om jag tolkar henne rätt. Hon liknar den inledande konsumtionen av serier med förälskelsen till en man, en känsla som flammar upp och sen falnar. Både hon och hennes mogna väninnor har erfarenhet av den sortens besvikelser . De orkar inte starta om. De kan allt, vet allt i förväg, tror inte det ska löna sig att försöka på nytt.

 

Det ska sägas att jag inte sett alltför många serier på t ex Netflix men jag vet vilka genrer det handlar om. Det låter som om de repetetiva stilgreppen blivit en överdos för AL. Och hon har uppenbarligen sett en mängd serier. Hon leds och klagar. Hon ser inte människan, skriver hon, hon saknar "nåt mänskligt" på skärmen. Handling och ärende räcker inte, lägger hon till. AL är trött på berättelser om barndomstrauman och "komplexa" människor i olika tappningar. Hon har sett nog. Hon vet allt i förväg.

 

Jag försöker förstå detta. Streamade underhållningsserier hamnar i samma fack som avslagna män i det känslomässiga närområdet. Båda är roliga ett tag för att sedan stinka. Låter egentligen väldigt jobbigt.  "Jag har börjat vantrivas i kulturen"  har DN satt som rubrik. Kanske är det lika bra att idka avhållsamhet på både fronterna ett tag och se vad som händer. Skogspromenader kan vara ett alternativ.

 

Annagreta