Chopin 200 bast


Frågan är om det är idag eller var i förra veckan  för 200 år sedan  som en av mina favoritkompositörer Frédéric Chopin såg dagens ljus. Men hans födelsedag är värd att firas året om, vilket säkert sker runt om i världen, möjligen med extra pompa och stolthet just i dessa dagar i hans födelseland Polen. I dagens DN uppmärksammas han tillsammans med jubilarerna Robert Schumann, 200, och Gustav Mahler, 150, i en suverän artikel av en annan av mina favoriter, nämligen musikskribenten Martin Nyström. Han presenterar dessa musikens mästare och romantikens upplösta formvärld med utgångspunkt från en musikhistorisk exposé över barock - klassicism - romantik, så långt från snustorr som tänkas kan, och han väcker intresse för och förståelse av den romantiska 1800-talsmusikens särart  bland annat med hjälp av hågkomster från sitt tonårslyssnande på Mahler, "att lyssna på den här musiken är som att jumpa på isflak", och litterära  referenser.  Tänka sig att den hårdkokte bestsellerförfattaren James Ellroy påstås ha lärt sig allt om att skriva romaner genom att som ung lyssna, inte på rockmusik, utan på de stora tonsättarna under 1800-talet! Med detta påstående inleder Nyström på sitt typiska genreöverskridande sätt sin mycket initierade artikel om de jubilerande romantiska tonsättarna! Det är klart att man inte kan låta bli att fortsätta att läsa! James Ellroy återkommer också i artikelns sista mening men då i par med Mahler. Dessförinnan bjuds läsaren några koncisa miniatyrporträtt av årets jubilarer där deras överlevnadskraft genom seklerna får sin förklaring. Artikeln läser sig själv!

Jag har idag firat Frédérics födelsedag med att spela några  favoriter. Bland annat hans preludium nr 17 i Ass-dur. Han lär ha inspirerats av  Alfred de Mussets diktrad: "Å hjärta som snyftar av glädje!" Om detta har jag läst i André Gides "Notes sur Chopin", som jag också har översatt till svenska. Dock har ännu inget förlag nappat på att ge ut den snyftar

Ingar

Kommentarer
Postat av: Ulla Björklund

Förvåning: någon nämner "Notes sur Chopin" och jag känner mig inte längre lika ensam i världen. Denna udda, underbara lilla skrift. Chopin har av de fåkunniga hänförts till de sentimentala, men ack så fel de har. 17:e preludiet hör till mina favoriter, men anhopningen av extra kors och ben och återställningstecken en bit in i stycket har hållit mig på visst avstånd. Firar honom för närvarande med en posthum Nocturne, nr 20 i min samling.

Dåligt att ingen vill ge ut Les notes på svenska!

P.S. Kan man ta del av uppsatsen om Calixte Beyala? Hon är en av mina nyvunna mer spännande bekantskaper, som jag gärna skulle veta lite mera om. D.S.

2010-03-24 @ 16:09:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0