bookzoom

Det var en läcker dragning du gjorde där, Annagreta, från Djuna Barnes till Stig Strand! Och jag tog blixtsnabbt ett djärvt  kliv (är ju inge vidare på slalom ..)  från flacken i Stig Strands referat till Herta Müllers  Flackland! Om flacken i backen saknar lutning (går det verkligen ihop?) så ligger Hertas oändliga flacka landskap fjärran alla nöjsamma, mondäna slalombackar!

***

Jag har inte läst Flackland men har nu snart kommit igenom Kungen bugar och dödar, som för mig har varit ett berg att bestiga. Men när jag kommer till kapitlet om öar och lycka känns det som om jag nått en platå. Det svindlar nästan för mig och då handlar det inte om höjden över havet!  Och någon ölycka är det inte tal om. Utan det handlar om "Denna övervakade stats öolycka" som speglades varje dag i människornas ansikten i diktaturens Rumänien. Ett oöverlagt ord kunde få hemska följder, alla var tvungna att vara en ö. I essän gestaltar Müller sedan den fruktansvärda repressionen genomgående med hjälp av ö-metaforen: Varje invånare för sig var en ö, i hennes familj, där alla var skadade,  var varje person en ö,  den tyska minoriteten blev betraktad som en nazistö, i skolan stötte hon på bybarnens ö mitt bland stadsbarnen,  även nomenklaturan var en ö och ett land vars gränser bevakas med gevär och hundar är en ö etc etc.  I stället för ölycka fanns i varje huvud en flyktönskan, bort från ön, kosta vad det kosta ville!

***

När man läst essän "Ön ligger innanför - gränsen utanför" får man bland annat svar på varför hon finner följande fråga skrämmande naiv: "Vilka böcker skulle du ta med dig, om du måste resa till en öde ö?"

Ingar