En välsignad afton i Centralbadet

Ingars upplevelser i Centralbadet fick mig att minnas en ljuvlig afton i Centralbadet två dagar för jul. Någon gång på 70-talet. Jag avbröt alla sysslor med koppling till julen och gick för att simma. När jag kom in till bassängen insåg jag att jag var ensam besökare. Badet var upplyst underifrån. I övrigt var det mörkt med undantag för ett litet ljussken från buren för personalen Utanför de stora fönstren virvlade sådana där stora vita sjöflingor som man sällan ser. Domkyrkotornen var upplysta. När jag klev ner i bassängen var det till tonerna av Stilla natt. Jag förstod att i den mörklagda buren var det någon som höll mig sällskap. Jag simmade länge. Mitt bästa julminne, tror jag.

Också jag har läst en hel del av Marklund. Men en gång fick jag låna en ljudbok och då dög verkligen inte texten. Jag somnade gång på gång och det var inte uppläsarens fel. Språket lyfte helt enkel inte. Det fanns inte någon som berättade historien.

Fick igår Elisabeth Åsbrinks Smärtpunkten. Spännande läsning. Jag orkade inte hänga med i tidningarna när det begav sig för 10 år sedan.

Eva


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0