Att ha eller inte ha en vuvuzela
Jag är villrådig. Vill jag ha en vuvuzela? Bara namnet är tilldragande, och ljudet (på avstånd, måste påpekas, de brukas på VM i Sydafrika) låter som en myggsvärm en julikväll i Lycksele. Jag vurmar för vuvuzelorna. Men hör nu. De är mobbade! De är föremål för medias dubbelmoraliska intresse, och några politiker vill rösta bort dem. Bjud motstånd!
De väcker i alla fall minnen. Utanför Lycksele får myggen svärma, gärna för mig, mig biter dom ändå inte. Mitt blod är inte gott nog, som det verkar. Men ljudet av myggornas dans är makalöst, det för med sig hjortrondoften, det blandas med ljudet som uppstår av mina steg, aningslöst placerade ned i myrmossan. Ljudet bjuder på en ordentlig nostagitripp, det tar mig med till sommarsurrets tid. Himmel och pannkaka, vuvuzelor, blås på! Ni har en trogen vän uppe i det nordiska klimatet. Bzzzz.
Annagreta
De väcker i alla fall minnen. Utanför Lycksele får myggen svärma, gärna för mig, mig biter dom ändå inte. Mitt blod är inte gott nog, som det verkar. Men ljudet av myggornas dans är makalöst, det för med sig hjortrondoften, det blandas med ljudet som uppstår av mina steg, aningslöst placerade ned i myrmossan. Ljudet bjuder på en ordentlig nostagitripp, det tar mig med till sommarsurrets tid. Himmel och pannkaka, vuvuzelor, blås på! Ni har en trogen vän uppe i det nordiska klimatet. Bzzzz.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
