Sigrid och Yvonne och Jenny + August

I år firade kvinnorna triumfer på Augustgalan. De vann i alla tre klasserna. Bookzooms favoriter, Yvonne Hirdman och Sigrid Combüchen, och därtill Jenny Jägerfeld ("Här ligger jag och blöder")i barn- och ungdomsklassen, tog hem hela potten.

Det var mycket stor enighet om prisvinnarna i salongen, och alla vinnarna tog också publiken med storm när de skulle kommentera sina priser. Klurigast var Sigrid Combüchen som konstaterade att eftersom hon hade varit favorit skulle de som satsat på henne nu inte få ut nån vinst. Yvonne Hirdman var som vanligt stark och myndig, och ödmjuk.

Arrangörerna hade lagt till ett nytt inslag i programmet; inför varje klass presenterade (väl valda) personer mycket kort en bok var, dvs de sex nominerade böckerna. Susanne Ljung presenterade Spill helt lysande och bejublat. Hon erinrade bl a om att man i England ger pris till årets sämsta sexskildring. En riktigt bra variant fanns nu i stället på sid xxx i Spill, tipsade hon. Hon framhöll också Sigrid C:s förmåga att ge liv och bilder åt sömnadsavsnitten, rosetterna, tyget, knapparna. Hanna Hellquist presenterade barnboken "Tänk om..." av Lena Sjöberg med maximal charm och humor. Bara för att nämna två exempel bland de namnkunniga presentatörerna.

Vad skulle August Strindberg ha sagt om utfallet i år? Vad hade han sagt om att kvinnor vann allt? Kanske hade han fått migrän av det. Hade han kunnat falla för "en damroman". Några av de nominerade böckerna har mörka teman som handlar om sociala problem; tunga rapporter från vår nutid, inte minst bland barn- och ungdomslitteraturen. Den faktorn kanske han hade gillat. Jag tänker gärna på Tina Thunanders bok "Resa i Sharialand" som jag just läst. Tidsglappet på 100 år kan ibland betyda mycket, vad visste man om livet på den arabiska halvön här hos oss på Strindbergs tid? Förmodligen just intet. Inte heller idag har vi ju nån vidare koll, frånsett det som meddelas i den utmärkta skildringen som Thunander skrivit. Nu lär det ta minst 100 år till innan kvinnorna i Saudiarabien har ett hyfsat jämlikt liv. (Vid det laget har säkert Augustpriset ersatts med nationella men globalt Murdochredigerade evenemang som alla kan klicka fram i sina skärmar lite överallt. Små närodlade författare får priser, och kinesiska lagledare fäster leende små minnesmärken på alla funktionärer.)

Förläggarföreningen hade anlitat min favorit på orgel, Gunnar Idenstam, att interfoliera med sitt spel. En grabb från Gällivare med världsrykte, som bugar ned till golvet. Kvällen leddes av Kristofer Lundström från Kobra, mannen med ett enda ögonbryn. Jag träffade P O Enquist, nyss utkommen med en barnbok - igen. Han hade tippat Spill, klokt nog.

Annagreta





Kommentarer
Postat av: Ulla Björklund

Ja, vad hade Ågust sagt om t ex Combüchen? Jag erinrar mig kommentarer och tankar från Nina Björks bok om Victoria Benedictsson. Här kryper tidsperspektivet nära. När det gäller kvinnosyn stod nog inte Brandes och Strindberg så långt ifrån varandra.

Benedictsson upplever den patriarkala ordningen inpå skinnet. För henne som kvinna finns inget utrymme att göra självständiga val. Könstillhörigheten är hennes fängelse och hennes frigörelse innebär att förneka att hon är kvinna. Hon drömmer om att vara man. Arbetet, dvs skrivandet, gör hon till sin avkönade frizon, det enda som är viktigt för henne.

Så träffar hon Brandes. Denne uppburne kritiker och fullfjädrade manschauvinist. Han ger henne domen: Fru Marianne är en dame-roman!

Hennes kvinnlighet finns i det hon skriver, trots att hon avskyr den och motarbetar den. Brandes fäller också omdömet "sentimentalt" om något Benedictsson skrivit. Och detta ord sårar henne, borrar sig in i hennes kropp och förringar värdet av hennes arbete. Arbetet, som är hennes liv! Hon vill att det ska framstå som hennes liv som människa. Och så uppfattar Brandes det som ett kvinno-liv!

Och litterärt, i Brandes ögon, är detta "intet". Benedictsson har naturligtvis operetat in den manliga blicken i sitt eget öga. Så som vi fortsatt att göra, vi kvinnor. Alltför länge.

Men nu kammar kvinnorna hem Ågustpriserna och Combüchen ligger på mitt nattygsbord och det ska bli en glädje att ta del av denna dame-roman!!

2010-11-23 @ 19:01:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0