Fotografiska, vilken succé!
Fotografiet börjar nå hög status, allteftersom skickliga och konstnärliga fotografer kommer åt en alltmera kräsen publik. Nu har också Sverige fått ett ställe där det kan råda höga krav och dit många kommer att vallfärda.
Häromdagen besökte jag denna nya publikmagnet i Stockholm, Fotografiska vid Stadsgårdskajen. Det var bråttom att hinna se Annie Liebowitz´ utställning där. Den tas ned den 20 september.
Först något om själva huset och lokalerna. Det var förut tullhus, ritat av Ferdinand Boberg, och är nu renoverat extra skickligt och vackert, omgjort till museum. Snygga färger, vackra tekniska lösningar. Tre våningsplan.
Och så var det Leibowitz. Hennes urval är dels porträtt, dels stora landskap, dels (mestadels små) familjebilder. Det är en personlig ton över det hela, tack vare familjebilderna. Några verk är i färg, de flesta är svartvita. De stora porträtten i svartvitt är mycket imponerande, engagerande och vackra: Först ser man blicken. Man möter människorna i bilden. AL framhäver händerna.
Formatet är stort, ungefär 60x 80 cm och hon inkluderar filmens svarta utkanter.
Bilderna är mer än avbildningar, de är personlighetsuttryck. Hon är lika bra som Richard Avedon, den uppburne ikonen. Färgbilderna gör sig sämre än de svartvita, färgerna framstår som grälla i motsats till de svartvita bilderna som är så överlägsna, de är lugnare, mera avskalade, mera koncentrerade. De flesta som porträtteras i stort format är kända kulturpersonligheter eller politiker. Man behöver inte känna igen dem för att uppskatta dem, de är fascinerande utan igenkänningseffekten. En kille med en svan runt halsen - !! - är helt absorberande för sin värme och skönhet, en bild av Annie L´s mamma är oerhört gripande. En bild av några generaler med hela skrotupplaget gradbetecknignar fäst på bringan sätter sig också på näthinnan.
Vilken bragd att ordna med allt detta! Jag kan bara hoppas att det fortsätter lika bra och att det går ihop. Moderna museets ansträngningar i branschen har fått en stenhård konkurrent.
Annagreta
Häromdagen besökte jag denna nya publikmagnet i Stockholm, Fotografiska vid Stadsgårdskajen. Det var bråttom att hinna se Annie Liebowitz´ utställning där. Den tas ned den 20 september.
Först något om själva huset och lokalerna. Det var förut tullhus, ritat av Ferdinand Boberg, och är nu renoverat extra skickligt och vackert, omgjort till museum. Snygga färger, vackra tekniska lösningar. Tre våningsplan.
Och så var det Leibowitz. Hennes urval är dels porträtt, dels stora landskap, dels (mestadels små) familjebilder. Det är en personlig ton över det hela, tack vare familjebilderna. Några verk är i färg, de flesta är svartvita. De stora porträtten i svartvitt är mycket imponerande, engagerande och vackra: Först ser man blicken. Man möter människorna i bilden. AL framhäver händerna.
Formatet är stort, ungefär 60x 80 cm och hon inkluderar filmens svarta utkanter.
Bilderna är mer än avbildningar, de är personlighetsuttryck. Hon är lika bra som Richard Avedon, den uppburne ikonen. Färgbilderna gör sig sämre än de svartvita, färgerna framstår som grälla i motsats till de svartvita bilderna som är så överlägsna, de är lugnare, mera avskalade, mera koncentrerade. De flesta som porträtteras i stort format är kända kulturpersonligheter eller politiker. Man behöver inte känna igen dem för att uppskatta dem, de är fascinerande utan igenkänningseffekten. En kille med en svan runt halsen - !! - är helt absorberande för sin värme och skönhet, en bild av Annie L´s mamma är oerhört gripande. En bild av några generaler med hela skrotupplaget gradbetecknignar fäst på bringan sätter sig också på näthinnan.
Vilken bragd att ordna med allt detta! Jag kan bara hoppas att det fortsätter lika bra och att det går ihop. Moderna museets ansträngningar i branschen har fått en stenhård konkurrent.
Annagreta
Kommentarer
Postat av: Pia
Jag var till Fotografiska i somras och jag tyckte att det var en riktig upplevelse. Både miljön och utställningarna var toppen-bra. Jag hoppas, precis som du, att dom lyckas hålla samma kvalité framöver.
Trackback
