Ur led är tiden - men inte hela tiden

Idag är nyheterna något alldeles extra. Hela världen har levt över sina tillgångar, New York Times klagar på Obama, och börserna faller. Samtidigt får vi veta att alla ska styrketräna, särskilt vi som är äldre än 60. Det är de små musklerna som ska tränas, så att vi inte krymper bort.

Därtill har man i Hamburg ställt ut en badande jättedam, som alla pratar om där. Den är gigantisk. Visar huvud och knän. I London och andra större städer i England är det kaos på gatorna, med bränder och stölder. Vad är det som händer?

I går kväll såg och hörde jag Ulrika Knutsson berätta om Alexandra Kollontaj. Det var fängslande. Knutsson har tagit Kollontajs parti, vad än som hänt. Hon berättade mycket engagerat, och det smittade av sig till en uppmärksam och stor publik, ute på den uppländska landsbygden, Frötuna gård, närmare bestämt. Rasbo kulturvecka hade arrangerat kvällen. Det är slående så överlägset det är att höra och se en människa berätta. Det slår läsningen, det slår etermedias alla uttryck.

Alexandra Kollontaj var den första kvinnan som var minister. Hon lyckades hålla sig väl med Stalin, vilket avgjorde att hon levde såpass länge som hon gjorde. Hon hade charm. Och intelligens. Sen sades det att hennes upprörda reaktion på fördrivningen av kulakerna ur Ukraina visade på en dubbelhet i hennes ideologi, hon var alltså inte helt med på Stalins politik, utan kunde gråta över dess övertramp. Jag hade lite svårt för den summeringen. Antingen är man bolsjevik och köper hela konceptet, grymheter och allt, eller så är man medveten om maktspelet, jamar med och döljer det för att överleva. Den tredje ståndpunkten är naturligtvis att vara öppet oppositionell, men hur många överlevde den ståndpunkten? Så vilken bild stämmer för Kollontaj? Att det förekom grymheter i Sovjet var knappast någon nyhet när Stalin började svälta ut folk ur Ukraina.

Den intressanta dubbelheten hos Kollontaj hade väl att göra med att hon både var radikal samhällsreformator och stalinanhängare, så man kan knappast förstå hela hennes tankevärld i den turbulenta verklighet som rådde. Desto mera spännade att höra om hennes liv.

Nå, det var en intressant kväll. Tiden var inte ur led, därute på slätten, skymningen föll så sakta och försiktigt. Vår tid är ändå turbulent. Åska ska det bli idag. Helt tidsenligt.

Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0