Nyårsnoja, ny fladdermus och ny bärfis
Utseendefixeringen verkar kulminera vid årsskiftet. Det är rena nyårsnojan.
Mina oönskade e-mail så här års hakar på; de är särskilt antipatiska. Vad sägs om följande:
"Är du vän med dina celluliter?" eller
"Är du tjock?"
"Köp denna gegga, ta den dagligen och bli smal!" eller
"Rulla på mattan framför teven i en halvtimme om dagen och bli av med de små groparna!"
Knåda de stackars magmusklerna medan du böjer dig bakåt! Eller ännu värre: Gymnastisera medan du sitter och tittar på TV! Knip och böj, lite i det fördolda, gärna flera gånger om dan, också på bussen! Häv dig upp på armstöden!
I naturen är utseendet skapligt fastslaget, ändringar i färg och framtoning skapas möjligen vid annalkande fara, men inte annars, inbillar jag mig. I senaste numret av tidskriften Fauna och flora berättas om nyupptäckta arter och deras liv och säkerställda utseende. En nymffladdermus ska ha kommit till Sverige, närmast från Tyskland, skrivs det. Den är inte vacker, men dess läte är intressant, det har spelats in och befunnits ha rätt amplitud, dvs man drar slutsatsen att inspelningen från en gräsplätt på en gammal krater i Skåne (jo, det har funnits en vulkan där) röjer att just nymffladdermusen finns där. Ett vackert spektrogram visar detta ljud.
Sen berättas att en för Sverige ny bärfis sprids och trivs. Den är orangebrun och har antenner i orange. Låter det inte snyggt? En annan artikel i numret handlar om puckelflugorna. Dom är många och snabba. En farbror vid namn Sven-Olof Ulefors är expert och har samlat hundratals puckelflugor som ännu inte fått några namn, ens. Totalt lär det finnas över tusen arter puckelflugor i Sverige. Hanen i en specifik art bär honan (som saknar vingar) från myrstack till myrstack, sägs det. Ett "kardborreband" fäster henne vid hanen under färd. Väl framme parasiterar hon på de stackars myrorna. Ack, ja. Med tanke på att de är nån millimeter stora böjer jag mig i beundran för herr Ulefors som sedan åratal dagligen sysslar med sina puckelflugor. Det är deras utseende som han studerar, sedan väntar studiet av deras liv.
Annagreta
Mina oönskade e-mail så här års hakar på; de är särskilt antipatiska. Vad sägs om följande:
"Är du vän med dina celluliter?" eller
"Är du tjock?"
"Köp denna gegga, ta den dagligen och bli smal!" eller
"Rulla på mattan framför teven i en halvtimme om dagen och bli av med de små groparna!"
Knåda de stackars magmusklerna medan du böjer dig bakåt! Eller ännu värre: Gymnastisera medan du sitter och tittar på TV! Knip och böj, lite i det fördolda, gärna flera gånger om dan, också på bussen! Häv dig upp på armstöden!
I naturen är utseendet skapligt fastslaget, ändringar i färg och framtoning skapas möjligen vid annalkande fara, men inte annars, inbillar jag mig. I senaste numret av tidskriften Fauna och flora berättas om nyupptäckta arter och deras liv och säkerställda utseende. En nymffladdermus ska ha kommit till Sverige, närmast från Tyskland, skrivs det. Den är inte vacker, men dess läte är intressant, det har spelats in och befunnits ha rätt amplitud, dvs man drar slutsatsen att inspelningen från en gräsplätt på en gammal krater i Skåne (jo, det har funnits en vulkan där) röjer att just nymffladdermusen finns där. Ett vackert spektrogram visar detta ljud.
Sen berättas att en för Sverige ny bärfis sprids och trivs. Den är orangebrun och har antenner i orange. Låter det inte snyggt? En annan artikel i numret handlar om puckelflugorna. Dom är många och snabba. En farbror vid namn Sven-Olof Ulefors är expert och har samlat hundratals puckelflugor som ännu inte fått några namn, ens. Totalt lär det finnas över tusen arter puckelflugor i Sverige. Hanen i en specifik art bär honan (som saknar vingar) från myrstack till myrstack, sägs det. Ett "kardborreband" fäster henne vid hanen under färd. Väl framme parasiterar hon på de stackars myrorna. Ack, ja. Med tanke på att de är nån millimeter stora böjer jag mig i beundran för herr Ulefors som sedan åratal dagligen sysslar med sina puckelflugor. Det är deras utseende som han studerar, sedan väntar studiet av deras liv.
Annagreta
Kommentarer
Trackback
