Mo Yan, konsekvent gåtfull

 
Mo Yan är gåtfull och detta provocerar. Den svenska kulturdebatten är irriterad.
 
Hans bok Vitlöksballaderna som jag nu börjar läsa skulle kunna vara skriven i en annan tid, så annorlunda är den. Rå, skoningslös, vacker och fantasifull. Bister som vinterkvällen.
 
Vad finns bakom berättelsen, frågar man sig nu. Hur ska man tolka författarens personliga tystnad, rentav befäst i hans tagna namn som lär betyde "talar inte". Varför fördömer han inte det vi vill att han ska fördöma? Han representerar ju ett land av hårt förtryck och censur.
 
Kan man skilja på ett författat verk och författaren? Och i så fall i vilka stycken ska skiljelinjen dras? När Mo Yan skriver ett bondedrama från sin hembygd i förgången tid tar han ut svängarna om fattigdom, våld, fruktan och grymma överdrifter, och vi läser med häpen aptit detta främmande drama som ibland lyfter ovanför och bortom varje verklighet. Det är fiktion.
 
Ola Larsmo skrev i Fokus att fiktionen kan förmedla inlevelse med den andre. Vi kan se oss själva i andra, tills det gör ont. Men fiktiva berättelser kan - liksom dokumentärerna - vara farliga. De öppnar ibland dörren till erfarenheter som totalitära krafter inte vill att vi ska se och därför jagar dessa krafter inte bara oppositionella politiker och journalister utan också romanförfattare.
 
Debatten om Mo Yan verkar gälla huruvida han skriver sådana romaner som röjer obekväma erfarenheter eller inte. Han utsagor är gåtfulla, lite tjuriga. De röjer ingenting heller. Om bevekelsegrunderna till tystnaden talar han inte. Han är konsekvent, så långt övertygas vi.
 
Annagreta
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ingar

När Pär Wästberg hyllade Mo Yen i sitt Nobeltal talade han om Mo Yens mod och att denne rev ner plakaten, eller något liknande. Vet inte vad han så stödde sig på. Jag hörde också att Mo Yen i sin Nobelföreläsning hyllade Garcia Marques, kanske för dennes s k magiska realism? Jag tror helt enkelt att Mo Yen inte kan vara så modig som vi skulle vilja och kritisera sin nutid. Då skulle han snabbt förpassas bakom lås och bom. Nu fortsätter han sin balansgång på slak lina och tar ut svängarna om gångna tiders grymheter och orättfärdigheter. Han använder samma teknik som Marques, med överdrifter och magi vänder han ut och in (om det handlar också en absurd novell som lästes upp från Dramatens scen i Mo Yens närvaro häromdagen) på vardagliga ting och förvänder synen på oss. Även om hans magiska berättelser mest tycks grunda sig på vad som hänt för länge sedan, så får de oss tydligare se samma orättfärdigheter i vår egen tid.
Ingar

2012-12-14 @ 17:54:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0