Mo Yan, konsekvent gåtfull
När Pär Wästberg hyllade Mo Yen i sitt Nobeltal talade han om Mo Yens mod och att denne rev ner plakaten, eller något liknande. Vet inte vad han så stödde sig på. Jag hörde också att Mo Yen i sin Nobelföreläsning hyllade Garcia Marques, kanske för dennes s k magiska realism? Jag tror helt enkelt att Mo Yen inte kan vara så modig som vi skulle vilja och kritisera sin nutid. Då skulle han snabbt förpassas bakom lås och bom. Nu fortsätter han sin balansgång på slak lina och tar ut svängarna om gångna tiders grymheter och orättfärdigheter. Han använder samma teknik som Marques, med överdrifter och magi vänder han ut och in (om det handlar också en absurd novell som lästes upp från Dramatens scen i Mo Yens närvaro häromdagen) på vardagliga ting och förvänder synen på oss. Även om hans magiska berättelser mest tycks grunda sig på vad som hänt för länge sedan, så får de oss tydligare se samma orättfärdigheter i vår egen tid.
Ingar