bookzoom

Signora, i den klänningen kan du åka till havet, säger den cyklande farbrorn till den knubbiga damen. Han vänder inte ens på huvudet för att kolla reaktionen, utan åker bara förbi, utan brådska visserligen, man hör att han känner sig lite manligt överlägsen, men kan inte låta bli att kommentera det han ser.

 

Damen har mycket riktigt en nätt liten sak på sig, luftig på rätta ställena,  ärmlös, och mönstrad, lite som ett tält, faktiskt.Hon promenerar, det är verkligen varmt, och hon ser ut att svettas. Hon pustar litegrann, det ser man.

 

Nej, svarar hon, jag ska inte åka till havet idag. Och så viker hon om hörnet och gubben fortsätter rakt fram, han har uppenbarligen ett ärende som väntar. Men han säger ingenting mer, han bryr sig nu inte längre om den där knubbiga, hon är kanske inte ens hans typ, kanske inte ens en bekant. Han cyklar vidare, och tanten har nu nått sitt mål, hon är hemma nu, här bor hon, hon blir hälsad av en hund som svansar fram och tillbaka.

 

Vi som hör detta och följer förloppet sitter i en bil vid rött ljus, vi ska åka till Lucca och ströva runt, och barnen ska köpa glass och köpa nån leksak, helst en motorcykel, det har de i Italien, fina saker, små och detaljerade. Vi kommer fram, parkerar lite snyggt och går ut i folkvimlet. En polis står och talar till synes bedjande med en trafikant som vore det tal om förlåtelse eller åtmnstone bikt, det är sällan man ser poliser be nån om nånting, men här händer det uppenbarligen, eller också förstår vi inte vad vi ser utan misstolkar det hela tiden. Kanske är det i stället fråga om en ren och skär tillsägelse, en påminnelse om lagens långa arm som snart kan sluta sig om den stackars civilpersonen och slunga in honom i första bästa häkte.

 

Det är mycket som fascinerar, vi hittar en märkvärdigt snygg sak på rea och köper den. Det är ett armband, jag har alltid behov av armband, och det här är lite knepigt, det är svårt att fästa på armen och rullar hela tiden bakåt med en stor sten som tynger ned, och därför vill jag ha det. Expediten har snart fått nog av alla strövande kunder, klockan är nästan 8 på kvällen, de ska snart stänga och gå hem till familjen, men hon är i alla fall mycket förekommande, just förekommande är rätta ordet i en italiensk butik med vackra saker under realisationen. Vi tar oss en kaffe, en glass, en bitter analcolico. Gud så gott. Det behövde vi.

 

Vi åker tillbaka, nöjda och glada. Ingen tant med lätt klänning syns promenera på vår gata, ingen gubbe på cykel vinglar vidare åt vårt håll. Grinden är låst, vi låser upp, och genast omsluts vi av den sköna svalkan vid vår cascata, vårt eget vattenfall, för dagen lite återhållsamt, nästan högfärdigt reducerat till ett litet sorl. Typiskt lugnt. Vi dukar fram lite mat och kollar in ljuset på bergen där borta i bakgrunden. Det börjar mörkna så vi bär ut några ljus och tänder dem. Lillpojken kör med motorcykeln på bordet och jäntan klistrar fast ett litet märke som föreställer en zebra i en bok där det finns mängder med djur och egendomliga fantasifigurer. Ingen har bråttom.

 

Annagreta

 

 

 

Ordet "trevligt" har vissa nyanser som är förnämare än andra.

Detta är ett trevligt vin, säger en välanpassad vinkännare, det har kropp, kan han också säga. Fullt godkänt, menar han alltså, lite smågott kanske.
Antikvitetsexperten hanterar vant en skål av porfyr och säger att det är en riktigt trevlig liten skål. I nästa ögonblick är det en ljusstake som är väldigt trevlig, för att inte tala om de vinglas i vilka man säkert kan hälla en riktigt trevlig Spumante. OBS Så här långt antyder ordet "trevlig" egentligen bara att det betraktade föremålet är OK, rätt fint egentligen, men långt ifrån förföriskt. Det är så att säga en mellanstation mellan skapligt och förföriskt åtminstone när det gäller vin och antikviteter.

Till detta kan jag lägga att jag har en trevlig liten 1900-talshäst från norra Västerbotten och att jag innan jag for till Italien köpte hem en trevlig liten låda med Verdicchio, vilket måste betraktas som ett trevligt litet vin, utan särskilt stor kropp. Det kan jag bjuda mina vänner på, så tänk på det!

Ha en trevlig sommar!

Annagreta