bookzoom

 

Ja, det var ingen tråkig föreställning, Ingmar Bergmans familjedrama på Uppsala Stadsteater. Tre timmars underhållning, delvis upsaliensisk, men mest Bergmanskt dramatisk.

 

Ibland kan man undra hur långt man får gå publiken tillmötes i burleskeri, det kan kännas på gränsen här ibland. Men publiken har roligt åt det länge - för att strax hejda sig och förfäras över prästerskap och predikningar inom äktenskapet.

 

Jag gillade inledningen med de överförfriskade bröderna och deras farliga balansakter i scenvrån, och jag är svag för ultrarapid på scenen. Den gamle Westerbergs eminenta diktion och tunga röst slår det mesta. Peter Viitanen spelade Alexander som ska vara cirka 9 år, och det gjorde han med den äran, gänglig och tjurig och varm och utsatt, alla karaktärsdrag och sinnestämningar hanns med. Mathias Olsson spelar Gustaf Adolf och bjuder på sig själv i allt. Susanne Gunnersen gör en äldre surtant med den äran, eller som det brukar heta: övertygande.

 

Bilden visar den årstid vi nu klamrar oss fast vid. Hösten är fortfarande mild, men vänta bara. Snart är det dags för en ny drapa i Bernhards tonläge misstänker jag. Håll ut!

 

Annagreta