Oumbärligt foto, Dracula och Domedagen

Om ni inte visste det så är tillvarons kulturella utbrott just nu väldigt svartvita
 
Först har vi Christer Strömholm på Fotografiska. Hans svartvita bilder är utan motstycke i sin genre, de återger    människoöden under företrädesvis 50-60-70talens Paris och andra storstäder. Allt klokt är sagt om bilderna, om hållningen, noggrannheten och djupet i CS´ arbeten. Hans betydelse för fotoutvecklingen i landet är stor, han beundrades tidigt av oss fotofrälsta, och med sitt vänliga sätt fick han också många vänner i branschen.
 
CS ´ svärta är stadig och bär information. Det mörka draget inger respekt. De miljöer han skildrar och de människor han porträtterar utlämnas aldrig, utan behåller sin värdighet. Man kan stanna framför en bild och få med sig en hel berättelse. Utställningen är en stor upplevelse.
 
Men, men. Allt som har svärta är verkligen inte genialt. Dracula på Uppsala stadsteater skulle vara en pjäs i tiden, trodde man kanske. Med vår faiblesse för fantasi och medeltida sagor. På annat sätt kan man inte förklara att man nu satt upp detta minst sagt dystra men urvattnade stycke. Det krävs mycket innan bortåt trettio personer lämnar i pausen, men det var just vad som hände vid premiären. Obegripliga antydningar, löjeväckande blodtransfusioner (!) obefogade sånginslag och osammanhängande story.
 
Sen läser jag att Kobra, detta intressanta TVprogram, nu förbereder en sändning som ska ägnas Domedagen.
 
Det blir nåt at bita i, som Dracula skulle ha sagt.
 
Annagreta
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0