bookzoom

Bakom cembratallen satt du ju, kära Godot, kvällen lång, och lyssnade. Du lyssnade på samma podcastsnutt om och om igen. Var det Alex Schulman? Svante eller Dante?

 

En stilla vindil drog fram över det vissnade gräset, jag tyckte jag hörde Alex Schulmans röst. Fortfarande var Godot orörlig.

 

Jag hade trott att han var på Gotland. Men det var han inte, han var här i Uppland, på visit. Bakom cembratallen satt han men jag nådde honom inte. Jag bara förnam hans podcast,  och undrade om det var Alex Schulman.

 

Jag viskade till Bernhard: kan inte du få tag på Godot? Han glider undan när jag försöker nå honom, han är inte nåbar, upplyste jag. Men han är vid medvetande ändå, det är hans specialitet att vara både-och, hela tiden.

 

Då fick Bernhard spader. Han tog tag i min T-tröja, såg nedlåtande på mig och hotade med att ropa på sin Lebensmensch. "Du vet inte vad du håller på med", väste han. Jag frigjorde mig, utan att känna mig frigjord, och bad honom sansa sig. Han sa att han var likgiltig inför Godot, eftersom han till sist givit upp och slutat vänta på honom. En fantasiskapelse, en irländsk tankeflykt, en spiritistisk hägring, - så fortsatte Bernhard, medan han kliade sig på hakan.

 

Jag hoppades i mitt stilla sinne att Bernhard skulle dra iväg till sin Lebensmensch, men han fortsatte att gorma om Godot, nu i ett återhållet mummel, som hindrade mig från att höra nåt mera från Godots podcast. Jag beslöt sätta mig och vänta på Godot intill mina digitalis, och såg då hur en skugga drev bort från cembratallens östra sida, den som är vänd mot Gotland.

 

Vart är han på väg? Vänder han hemåt? Tog han med sig Alex Schulman? 

 

Annagreta