bookzoom

Venedig är den perfekta platsen för de stora frågorna. Framtiden är ytterst oviss, rejält osäker. I senaste New York of Books skriver Anna Somers Cocks att turistströmmen utgör både hotet och frestelsen. Det som hotas är miljön och de sköra världsarvet, det som lockar är  pengarna.

 

Samtidigt öppnas den 55te Biennalen, som av dess hemsida och internationell press att döma är något alldeles extra. Den unge Massimiliano Gioni har tydligen tagit ett steg till i ambition och kraft och lyckats göra Biennalens centrala internationella del till en tankeställare. I vår snabba värld där information och intryck sköljer över oss hela tiden vänder han sig till "konstnärernas inre röst där det kan vara OK att gå långsamt fram och låta sig domineras av inre bilder". Han kallar utställningen "Il Palazzo Enciclopedico", och hänvisar till en gammal skiss från 1955 av italienaren Marino Auriti som föreställde ett enormt torn där all världens kunskap fanns. Nu försöker konstnärerna på liknande sätt greppa mångfalden och fånga in dess variation och rikedom i bild. Idag är sådana försök än nödvändigare och än mer desperata, säger Gioni. Han säger att han arbetat inkluderande och valt att ta med unga okända konstnärer blandade med gamla, och med föremål och idématerial. Följaktligen är antalet konstnärer i denna del av utställningen större än nånsin, vilket betyder drygt 150; bland annat inkluderar han Hilma af Klint och Jungs Röda bok.

 

Den fräcka ansatsen är onekligen lockande. Vi springer allt fortare förbi intryck, bilder och påståenden. Encyklopedins tanke är gammal men den intresserar uppenbarligen Biennalens curator, i en tappning som ännu inte finns. Han pläderar för "slow art", både i skapandet och mottagandet. "Skapa långsamt och kolla långsamt".

 

Det är mycket att kolla på utställningen Il Palazzo Enciclopedico. Men det känns bra att denna stora - om inte största - konstmanifestation vågar samla ihop och dra fram allvarliga frågor; döden, minnet, kunskapen och informationen. Gioni har bl a tagit med Paul Gauguins målning från Tahiti 1897: "Var kommer vi ifrån? Vad är vi? Vart är vi på väg?"

 

De nationella utställningarna är 88 till antalet, strödda över Il Giardino och ute på stan, Sverige är inte med i år. Till detta kommer events av olika slag, dans och opera (en japansk variant av Madame Butterfly), teater och föreläsningar plus särskilda studentarrangemang för universitetsstudier i konstvetenskap och närliggande ämnen.

Härligt, begåvat. Kan man stanna hemma?

 

Annagreta