bookzoom

Kaj Schueler har intervjuat Torgny Lindgren i 30 år. Det är en lång tid. Delvis kan det bero på intervjuoffrets tysta typ. Han är inte lättintervjuad. Snarast lite tvär.

 

Själv skriver Torgny Lindgren att samtalet splittrar tanken; tanken tvingas i riktning mot att behaga eller förarga. Det känner man igen från Lars Lerin, som också talat om hur trött han blir av att "vara trevlig". Ingen av dem är någon linslus. Kanske just därför gillar vi dem. Ingen flört med publiken här inte.

 

Det talas ibland om bokförsäljningens beroende av författarporträtten. Dvs när författaren är ung, snygg eller omtalad i media redan tidigare, då görs (positiva) författarporträtt, och sedan säljer boken. I praktiken kommer ofta porträttet långt före boken. Gunåde den författare som inte vill ställas ut. Det är grymt otidsenligt och oekonomiskt tänkt.

 

I fallet Torgny Lindgren blir hans ordknapphet en mysig tilläggsfaktor; han är ju norrlänning, så därför är han tystlåten. De där norrlänningarna är ju såna. Man hittar koden som förklarar. 

 

Som tur är är Torgny Lindgrens böcker - med eller utan författarporträtt - väldigt intressanta och läsvärda. Kanske tillför Schuelers bok något väsentligt också om böckerna.

 

Jag minns ett seminarium på  bokmässan för några år sedan. Det skulle talas om hur bibliska tankar och bibliskt språk hade påverkat Sara Lidman och Torgny Lindgren i deras författarskap. Samtalsledaren ställde en onödigt fyrkantig fråga i början, vilket gjorde att Torgny Lindgren snedtände och vände sig från de andra två. Han var såpass tydlig att det blev Sara Lidman som sedan fick prata och rädda hela föreställningen.

 

Vi har alla förutfattade meningar om det mesta. Ska man hantera Torgny Lindgren får man respektera honom. Det är inte svårare än så. Kanske har också det något med norrlänningarnas kynne att göra. Det är glest med inställsamma typer norrut.

 

Annagreta