Thomas Bernhard saknar en sidekick

"Jag har ingen sidekick", suckar Bernhard och kliver över en vattensamling. "Det är outhärdligt att inte få konkurrens och stimulans. Min ande slappnar av, jag får alltid vandra ohotad i min framkant."
 
En riktig dysterkvist är vad han söker. Nu har han tänkt på Erik Hamrén, fotbollslandslagets kapten. Där finns svärtan, resonerar Bernhard. Där finns behovet av att vädra sin besvikelse i ett hårt öde. En av få möjliga kandidater. Bäst att vänta på ett bra tillfälle.
 
Bernhards Lebensmensch gillar inte fotboll. Hon går långa omvägar bara för att slippa skymta själva fotbollsplanen i den österrikiska byn där de två bor. Hon föraktar fotbollsspelare kollektivt, anser att deras liv via en fotboll är ovärdigt. Hon skulle vilja blåsa offside på dem allihopa, döma straffspark, ge dem röda kort, dra forwarden i tröjan, visa ut dem, sätta krokben, ge dem lårkakor, sätta dem på bänken för evigt utan att tvätta deras unkna tröjor. Hon ser gärna att de åker till Rio hela bunten.
 
Hon har Bernhards förståelse på dessa punkter. I såna lägen är hon Bernhards sidekick, då får hon duga, trots att hon är kvinna.
 
Annagreta
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0