Almedalen hade behövt Matteo Renzi

Om Matteo Renzi varit i Almedalen hade man fått hålla i hatten. Han hade skapat ett rejält vinddrag där han farit fram. Antagligen hade han haft med sig La Merkel, och förmått henne att bada i Östersjön tillsammans med hela säkerhetspådraget. Han tar ju gärna annorlunda grepp. Så bada, det skulle de. Calma calma, hade han tröstat henne då hon närapå fått en kallsup. Du måste simma lugnt, detta är Mare Baltico, signora. Vi ska ju samarbeta nu för ett bättre EU, och då måste du vara stark! Man spårar en faderlig ton. Kanske är det den tonen som charmar Angela, för charmad är hon, varm i hjärtat över denna ivriga boy scout, hur nersänkt i Östersjöns kalla vatten hon än är.
 
När de två badat uppsöker de de svenska regeringsalternativen i parti och minut, vilket visar sig vara en högst förvirrande utmaning till och med för La Merkel, detta rediga fruntimmer. Hon avviker rätt snart och tar sig en stärkande kajpsoppa på raken, medan Matteo Renzi stannar kvar, öppnar skjortan lite till och diskuterar företagande med en snygg donna från Stockholms förorter som visar sig ha många svåröversättliga synpunkter på EUs strukturfonder. Matteo upptäcker att han känner mer och mer sympati för la Svezia, rent politiskt, alltså.
 
På kvällen än alla trötta och lagom salongsberusade av rosa bubbelvin, vilket brukar betyda att så gott som alla förstår sina meningsmotståndare litegrann och går till vila med ett förlåtande sinnelag. Matteo Renzi och Angela Merkel tar flyget till Arlanda, Berlin och Fiumicino, vilket betyder att Matteo Renzi landar som den tröttaste av dem alla, tillsammans med sin välklädda stödtrupp som nu samlar ihop sina tankar, papper och snygga väskor och så sakteliga tar avsked från varandra med trötta kindpussar och svettiga handslag.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0