Amos Oz om individens rätt att vara en halvö

Amos Oz skriver 2006 om den aktuella fanatismen, den ständigt aktuella, i essän "Hur man botar en fanatiker". Hur man bemästrar den fanatiska genen vi alla bär på. Den envisa, låsta tanken. Det kan möjligen ske med hjälp av tre saker; humor, förmågan att föreställa sig den andre, och förmågan att erkänna individens rätt att vara en halvö. Tydligast är detta i politiska sammanhang. Ingen människa är en ö, trots talesättet, menar han. Människor som är fasta i ett socialt eller politiskt system behöver kontakt med fastlandet, med familj och vänner och de andra. Annars vinner fanatismen och den övriga mänskligheten blir en fiende.
 
Amos Oz är en lågmäld analytiker. Han fortsätter i samma utgåva med att berätta hur han, sittande vid sitt författarbord medan de dödande kulorna viner ett par kvarter bort, känner sig som en förrädare. Vad kan han som konstnär, som individ göra? Han tar sig ur frågan genom att hylla kompromissen, inte kapitulerandet, utan kompromissen. Han har ju varit gift med samma kvinna i fyrtio år; han vet något om kompromisser, skriver han.
 
Amos Oz särar själv på de relativt få tillfällen då han är helt överens med sig själv i en fråga som kan isoleras och de tillfällen då han kan tänka sig flera ställningstaganden. I de förra sammanhangen skriver han artiklar, argumenterande texter. I de senare finner han stoff till andra texter, där han som författare måste se och skildra olika karaktärer - och förstå dem.
 
Överhuvudtaget intressant läsning. Åtta år senare är Amos Oz´ text lika aktuell; ingenting har hänt på denna tid som ändrat  fanatismens synliga geografi, inga öar har växt ihop till halvöar i Mellanöstern, till exempel. I stället har bara fler grupperingar isolerat sig och sina idéer, med mänskligt lidande av bibliska dimensioner till följd.
 
Amos Oz skriver att konflikten mellan israeliska judar och palestinska araber är inte en kamp mellan "de onda och de goda" utan mellan "rätt och rätt". Han får alltid kritik, från alla håll. Han känner sig hemma i en atmosfär av ambivalens. Detta i en  judisk kultur som inte är "ett land" utan "en våldsam och skränig samling argument, ett ständigt pågåernde gatuseminarium".
 
Annagreta

Kommentarer
Postat av: Ulla Björkklundjörklund

Ja, hans text blir bara mer och mer aktuell för varje dag som går, tycker jag. Läste den när den kom och minns att jag blev berörd och önskade många att ta del av den. Ulla

2014-07-19 @ 22:29:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0