Kommer bildning från läsning av skönlitteratur?

Det är bra med litteratur som är bra. Tänkvärd. Intressant. Avslöjande. I onsdags, 9 juli, skrev Lotta Lundberg en intressant artikel i Svenska Dagbladet, "Nyanser som bot mot fanatism". Det var eftertänksamhetens lov, men också en lovsång till god litteratur, t ex ; "Att läsa är att lära sig tänka", skrev hon. Man läser för att förstå och fördjupa, hette det vidare. Nyanser behövs, i alla sammanhang, och den skönlitterära litteraturen kan bidra med nyanser.
 
Ibland låter det som om bildning måste komma genom läsning av skönlitteratur. Men gör den det? Förr var bildning något för de välbesuttna, det var deras tradition, en del av deras liv som gav dem status och verbal finess. En fördel i historien. En kulturbärarroll. Det var och är fortfarande oftast män. Men hur var och är dessa herrar i det privata? Uppträder/uppträdde de bildat, klokt och rättvist? Såg de på sitt och andras liv med vad Lotta Lundberg kallar ett fördjupat kunnande? Jag hoppas det, men tvivlar stort.
 
Begreppet bildning är slitet, jag inbillar mig att det står för människokännedom, empatisk förmåga och respekt för andra och andras värde, och att dessa egenskaper kommer till uttryck hos en bildad människa. Jag känner många som har dessa egenskaper och bevisar det i sina dagliga liv. Men jag tror inte att de läser eller har läst särskilt många böcker av den kaliber som Lotta Lundberg förespråkar. De kanske inte har tid eller ork, eller är bibblan på annan ort, eller umgås de i stället eller har de snöat in på något eget specialintresse. De är empatiska, hjälpsamma, kreativa, tydliga och självständiga. Jag menar att de är bildade människor.
 
Sen kan det hända att en eller annan av dessa mina vänner också läser en skönlitterär bok då och då. De tycker det är trevligt och upplysande att läsa. Kanske smyger de till och med in bland hermelinerna nån gång, men när de kommer ut därifrån är deras bildning inte nödvändigtvis större än när de gick in.
 
Så tänkte jag, mitt i sommarkvällen. Jag läser böcker, jovisst. Men det är för sent att hoppas att de ska göra mig till en bättre människa.
 
Annagreta

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0