bookzoom

Han tar avstånd, gör han. Thomas Bernhard, alltså. Från Magdalena. Ribbing, alltså.

 

Mitt i sommarvärmen får han ett utbrott. Den annars så behärskade Thomas Bernhard blir i det närmaste oregerlig. "Vad ska vi ha henne till" biter han av. "Hur länge ska hon få hållas innan vi fått nog och stänger av henne?"

 

Vi andra som hängivet sitter klistrade vid hennes läppar (nåja) och försöker göra det rätta, vi blir bara blyga då Bernhard ryter till. Snälla Bernhard, ta det lugnt, säger vi. Vi behöver fru Madde. Hon vet ju vad som är rätt och vad som är fel. I sällskapslivet, alltså. Med knivar och gafflar och sånt, alltså. Och nu senast visste hon allt om inbjudan på facebook. Inte bra, sa hon. Nä skriv brev i stället. Gynna postverket. Sa hon, frun som vet.

 

Hur skulle vi klara oss utan henne, säger Bernhards Lebensmensch som hursomhelst alltid gör det rätta. Det kallas disciplin i Österrike, påstår hon. Bernhard fnyser då ett av sina bättre fnys. Disciplin är det redan för mycket av enligt Bernhard. Nä tacka vet jag en fri själ och egna misslyckanden, fortsätter han, drar på sig tagelskjortan och går ut. Allt medan Frau Lebensmensch suckande och omsorgsfullt sätter sig tillrätta med dagens Morgenblatt. Hennes kaffe kallnar medan hon läser om vilka som dött och vilka som råkat illa ut på annat sätt. Suckande blir hon kvar i sin stol tills Bernhard kommer tillbaka. Var har du din berömda disciplin, kvinna? ropar han då han får syn på henne. Får en Lebensmensch sitta overksam så länge? Har du frågat fru Ribbing om det är OK?

 

Annagreta