Elsie Johansson kontra Ulf Adelson

Det kan inte hjälpas, skillnaden är flagrant. Vi har t ex Ulf Adelson, mannen med politiska prestigebestick i lådan och vi har Elsie Johnasson, den gamla författarinnan som utan försköning skriver om sin enkla uppväxt. Idag tar Elsie Johansson upp skillnaden mellan finkultur och mindre fin kultur i en intervju i SvD. Hon konstaterar att hon räknas till den senare sorten, hon upplever skillnaden tydligt. Nån dag tidigare var det herr Adelsons som fick bre ut sig i en hövlig intervju med anledning av att han skrivit en memoarbok. Han har upplevat det mesta i samhällets övre skikt. Kul och okul, men ofta mycket synligt.
 
För att återknyta till tidigare tankeövningar om mannens generella övertag; EJ är en gammal dam, hon har passerat sin skönhetstopp och hon fjäskar inte. Hon är modest. Men hon är inte dum. Hon märker vilken plats hon tilldelas i kulturlådan. Och hon vågar säga det i en intervju. Många kvinnor som upplever liknande placeringar håller god min, det kan kosta att klaga om såna saker. Då kommer en 83-åring och är outspoken. Hon anser säkert att hon "har råd" med det. Hon säger också att hon inte längtar till finkulturella kretsar. Hon känner sig inte passa in där de kulturella språkrören firar sin ömsesidiga beundran.
 
Det kan vara intressant att fundera på varför Elsie Johansson upplever sig stå utanför parnassens finavdelning. Jag utgår ifrån att hennes känsla är berättigad och att hon har skäl att vara besviken på den svenska kulturens vårdare och bedömare. Var det nåt hon skrev? Var det hennes öppenhet? Eller har hon helt enkelt för enkel bakgrund?
 
Annagreta
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0