Kafka piggar upp, men det gör inte ministern

Så här mitt i våren lånade jag Kafkas Förvandlingen. Jag kände att jag behövde piggas upp. Och, mycket riktigt, den gjorde susen. Kafkas saga om handelsresanden Gregors liv som skalbagge hade rent terapeutiska effekter; den gör att mitt liv nu känns lättare, jag släpper taget om de små förargligheterna och börjar tänka proportionellt på nåt vis.
 
Vad har Kafka att lära oss i dag? Varför är han så skön? Jag tror det handlar om sagoberättandet, om kulturens fria fasoner. Han släpper tyglarna och berättar på, i ett flöde som inte hejdar sig gentemot några faktiska verkligheter. Han säger att han skriver "som om jag befinner mig i en mörk tunnel."
 
Jag läser samtidigt att kulturens utövare i vårt land har usla ekonomiska förhållanden. Det är ingenting nytt, förstås, men det upprör. Brödjobb är många konstnärers utväg ur total fattigdom, och därmed motas många ut ur sitt kreativa arbete, koncentrationen bryts ständigt av krassa motvindar. Det fria flödet får sig fatala törnar.
 
Kafka var själv ett exempel på detta. Som utbildad jurist arbetade han på dagarna i ett försäkringsbolag, och när kvällen kom började han sitt författarskap. Han skrev på nätterna och försörjde sig på dagarna. Hälsan tog stryk och han blev alltmer pessimistisk om sitt eget författarskap och dog i tbc vid 40 års ålder.
 
Så då säger vi till kulturminister Lena Adelson Liljeroth och alla kulturministerämnen därute: försök förstå kreativitetens villkor. Det börjar där, det där som kallas kulturpolitik.
 
Annagreta
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0