bookzoom

Jag har nu hunnit till sid 165 i Lena Anderssons "Utan personligt ansvar". Ester har hunnit analysera sin åtrå fram och tillbaka flera gånger, med imponerande teoretiska utflykter. Analyserna sker med hjälp av ett vokabulär som skiljer ut henne. Hon är ingen vanlig medelsvenssonsk docka med erotiska begär som "saknar ord" och "förgås av längtan" utan en intellektuell som formligen överfalls av sin analytiska förmåga, en dam som säkert gått flera kurser på universitet och klarat av flera tentor i ämnen som utvecklat det språk som placerar ämnet i fråga på viss höjd i statusligan.

 

Kulturens bevakare faller pladask. Vi andra impas likaledes av de snygga hoppen mellan Esters tvångsmässigt uppsökande verksamhet och de plötsliga analyserna. Vi får doser då och då av "det dialektiska medvetandet" kontra vad hjärnans receptorer och signalsubstanser uträttar. Plötsligt tar hon ledigt från besattheten och skriver språkfilosofiska essäer som översätts till norska så att hon måste åka till Oslo och förklara sig.

 

Läsningen är snudd på beroendeframkallande, som läsare vill man veta hur länge detta ska kunna fortsätta, hur Ester ska orka inbilla sig att mannen trots allt är intresserad av henne. Det fortsätter säkert som en förlängd bordtennismatch, ett bollande fram och tillbaka, med olika grader av smidiga räddningar. De stiliga orden ur språkfilosofin kommer säkert att dyka upp igen när de behövs, som stärkande klunkar ur någon energidryck. Men matchen pågår som tidigare. Hon besöker Arvidsjaur, Västerås och Linköping, köper bil och transporterar honom dit han vill. Hon lirkar och lirkar. Det går två steg framåt och ett steg tillbaka. Plötsligt skickar han på nytt ett SMS med orden "Jag förstår ingenting" och hon är tillbaka på ruta ett.

 

Annagreta

 

 

 

 

.