bookzoom

Det är genialt att göra en film om skämtet i tillvaron. Gratulerar, Roy Andersson, det är en film som jag måste se. Det komiska i livet är underskattat. Särskilt i kombination med allvaret, som lär tränga sig på hur vi än gör.

 

Vi ska inte förlöjliga. Men vi måste få skratta när det ser dystert ut. Vi är ju bara ynkliga människor, vad än sägs i olika sammanhang där vi pumpar upp oss. Thomas Bernhard ser ofta det dystra (!!). Men han bär iväg med sitt dystra erfarenhetspaket ända tills han gått aningen för långt och skämtlynnet skymtar. Ta till exemel hans bok "Skogshuggning". Där accepterar han olyckligtvis, innan han hunnit besinna sig och tacka nej, en inbjudan till det "outhärdliga" paret Auersberger, till vad de kallar en "alltigenom konstnärlig kvällsmåltid", där "alla vänner från förr" också ska dyka upp.

 

Där sitter han nu i en fåtölj, med ett glas i handen. Att han alls gått dit ångrar han intill självplågeri, och detta tar flera boksidor att analysera. Sedan sitter han i fåtöljen hela kvällen och kritiserar människornas ständiga förställning, egoism och okunnighet, kort sagt funderar över tillvaron.

 

Till samma bjudning har kommit en skrivande dam som fångar Bernhards intensiva avsky. Hon anser sig vara en gudabenådad författarinna, och påstår att hon i sin sista roman "gått ett steg längre" än Virginia Woolf. "Detta hörde jag", skriver Bernhard, "då jag har mycket goda öron, framför allt nattetid". När damen ifråga slagit fast hur överlägsen hon var, skriver Bernhard att hon tände en cigarett och korsade benen. Han sitter fortfarande länge i samma fåtölj, och tankarna går sakta över till att självkritiskt konstatera sin egen falska hållning till dessa människor och hela tillställningen; till inbjudan, ja, till allt och alla. Han muttrar vidare med plågsam självinsikt "du har bara levt ett låtsasliv, inget verkligt. Bara en låtsasexistens..." tills han blir tvungen att "avbryta tankegången för att inte bli galen", varpå han tar sig en ordentlig klunk ur champagneglaset igen.

 

Roy Andersson och Thomas Bernhard; anar man likheter?

 

Annagreta