Thomas Bernhard ville plötsligt åka hem

 
Jag har förstått att han är omstridd, Thomas Bernhard. Alla kan ju inte vara alla till lags. Fast han har ju inte ens försökt. Och då kan det ju vara detsamma.
 
Det finns fibrer i somliga träd som växer s a s motströms, och det kallas tvärtförträ. De anpassar sig inte till normen. Min rabatt innehåller två dahlior, omsorgsfullt övervintrade i knölform, sedan utplanterade enligt konstens alla regler i våras. Drn ena är snart uppäten av imaginära sniglar (de syns i alla falla inte) medan den andra segar sig upp med ett par lovande knoppar enligt normen. De kommer om gud vill att utbrista i illrosa blommor. Jag hörde i går en radiodokumentär om Stig Larsson, och han motsvarar heller inte normen för hur en berömd författare ska bete sig numera. Han är tjurig, och rätt snäll, längst inne alltså, tror jag. Han har ingen stamkundsplats på det fina konditoriet, utan han har en plats på ett hak där polarna dyker in för att prata och ta en öl. Han skriver ett drama (VD) på två och en halv timme, (sa han) och så ser inte normen ut, särskilt inte om upphovsmannen själv uppger hur lång tid det tog att författa teaterdramatik.
 
Thomas Bernhard är lite speciell. Han gillar inte att jag skriver detta, utan har satt sig på tvären här ute på min sydsida, och håller ett krampaktigt tag om min ena spade, som ville han gräva och plantera, eller också fördjupa någon av sina ovänner ner i myllan. Det enda som han anser förmildrande i mitt fall (jag måste ändå få berätta detta) är att jag har en svart katt - enligt normen för en äldre änka. Han gllar svärtan i livet och anser att den färgen behöver uppvärderas nu i vår superglättade tid. Att han får medhåll i detta gör honom ytterst förvånad och benägen att åka direkt hem till Österrike.
Annagreta
 

 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0