bookzoom

Innan det fanns ett ordnat badställe i min hemby badade vi i Tjikkuträsket eller nere i Klapparn eller i första bästa badvik. Man kunde också ta sig ett dopp i bäcken eller hoppa från båten i vilken sjö som helst. Men då skulle man kunna simma och så skulle det vara varmsommarn.

 

Byns första officiella badställe blev kortlivat. Snart nog leddes byns kommunala avlopp just dit och det blev stängt för bad. Jag hann i alla fall lära mig simma där innan stängningen. Det var en kallsommar, dvs en årstid då man inte vet om det är sommar eller höst, då solsteket aldrig infinner sig och gräset är kallt.

 

Vi var väl bortåt tio barn, sammanförda av ödet för att vi inte kunde simma. Vi fick börja med att klä av oss och sätta oss på sluttningen mot vattnet. Först skulle vi ”torrsimma”, dvs sträcka ut våra spinkiga armar och ben på olika knepiga sätt som läraren visade oss. Det var kallt och vi kände oss löjliga. Vi fnissade och skämdes för vår gemensamma fumlighet. Men vi skulle ju bli hemmastadda i simkonstens rörelseschema innan vi fick gå i vattnet. Vi frös och led, men kunde inte protestera.

 

När vi äntligen fick gå i vattnet efter ett antal dagar på torra land, lyckades vi till slut hålla oss flytande. Som tur var bottnade vi utanför bryggan där vi kämpade och sprattlade på ungefär de sätt vi lärt oss tills vi inte orkade mer.

 

Vi firade den slutliga segern över kylan och vattnet efter ett par veckor, och firandet blev minnesvärt. Arrangören hade vidtalat storsimmaren Arne Borg att komma till vår avslutning. Han skulle göra en simuppvisning, hette det.

 

Mycket riktigt; han anlände i stor stil, blev vederbörligen hälsad och beundrad innan han med ett tjut som måste ha hörts milsvida, hoppade från bryggan i det kalla vattnet och simmade ett par vattenstänkande rundor. Hans kropp var stor och muskulös, minns jag, och aningen brunbränd. Han log ansträngt då han frustande kom upp ur vattnet och påpassligt fick en stor handduk virad runt kroppen. Vi åskådare applåderade länge och belevat.  Den där Arne Borg, han kunde simma, han. Vi upplevde skillnaden mellan oss bybarn och denna fulländade förmåga. Aldrig skulle vi kunna komma så långt, aldrig kunna simma som han. Vi fanns inte på samma karta.

Annagreta