Han hette Numair och kom från Syrien

De tre unga männen kom in sent på uppsalatåget där jag satt. De kom bärande på varsin bågnande blå plastbag. Förnödenheter överlämnade av de svenska myndigheterna.
 
De såg sig oroligt omkring, som visste de inte var de skulle sitta, fast det var gott om plats. De stannade upp intill mn plats och den yngsta av dem satte sig vid fönstret på andra sidan. Jag såg hur den äldre - han kunde väl vara 20 år - med ansvarsfull min placerade sin kamrat på en plats framför mig, han kollade noga var den yngre satt. De tre ville sitta nära varandra, det var tydligt. Jag flyttade min väska och sa - you can sit here.... 
Flyktingen lyste upp, tackade och satte sig. Han öppnade sin mobil och skickade ett meddelande till någon.
 
När det blev biljettkontroll tog han upp tre biljettutskrifter och pekade noga ut sina medresenärer för konduktören; han hade uppenbarligen ansvaret för dem. I Märsta frågade han mig på engelska om det var långt till Uppsala. Jag förklarade hur det låg till och undrade vart han skulle åka. Jo, alla tre skulle till Norberg, till en flyktingmottagning där, -  för att sedan åka till Örebro, la han till. - Där har jag en äldre bror, berättade han och lyste upp lite, - en bror som kom till Sverige för två år sedan. Här i Sverige är alla vänliga och här är det fred, la han till. Vi pratades vid. Han hade mycket riktigt ansvaret för sina två kamrater; den yngre var hans bror och den andre en god vän till familjen.
 
- Jag betalade 2500 euro för resan hit, vi har åkt "på alla tänkbara sätt", fortsatte han, från Syrien först genom Turkiet - vi gick länge till fots, hela dagar, värst var det att ge sig iväg på havet, smugglaren tvingade in fler och fler i båten, "skynda er, skynda er" det var "terrible". Han upprepar ordet för sig själv och tittar ner i golvet. Vi var för många...
 
Vi talar om hans planer. - Jag vill fortsätta min utbildning, säger han, jag läser ekonomi, min bror har gått 9 år i skolan... Jag vill lära mig svenska, läsa vidare...  En intelligent blick sneglar på mig; artigt, vuxet, och lite osäkert. Nu är den här grabben med all sin begåvning och sina erfarenheter beroende av andras välvilja och kunskaper ett tag.
 
Jag förklarar att de har gott om tid i Uppsala innan falutåget kommer in. Innan dess har jag bytt telefonnummer med den unge syriern Numair. Han upprepar thank you och kollar noga efter sina två kompisar. De går försiktigt av tåget kånkande på sina blå bagar. De ser sig granskande omkring medan  jag rusar till bussen.
 
Annagreta
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: RM Helleday

Tack för att du berättade! Önskar de tre all lycka!😍😍😍

2015-09-20 @ 11:56:31
Postat av: Ellinor

Tack för berättelsen om mötet med tre män på ett tåg! Hoppas många, många fler som kommer får vara med om en sådan början på en bra framtid i Sverige. Och att VI ser och är öppna för möjligheterna i det oväntade mötet.
"Knappen för EMPATI finns inte på facebook utan INUTI" som det så träffande uttrycktes av Spanarna!

2015-09-21 @ 11:22:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0