bookzoom

Har du vattnat (alternativt kastat ut) granen? Ätit upp skinkan? Satt ut mat åt fåglarna? Förstått dig på Trump? 

Löst helgens korsord, plöjt julklappsboken, lagat lutfisk, bakat mera lussekatter, stått på barrikaderna, hjälpt en gamling över gatan, sett en svart katt korsa din väg, segrat i Monopol, stickat färdig benvärmarna, sålt din träningscykel...???

 

Men hörni. Nu ska man inte vara så präktig. Det är fel. Ta vara på infallen, vetja! Det är ont om infall. Mina infall infaller inte på begäran, och de gör sannolikt inte dina heller. Så stå beredd! Man ska inte tänka två gånger när man är tant. Jag känner många som tänker väldigt mycket och jag beundrar dem för det. Men nu är det snart nyår å då ska man till exempel inte tänka på att lova en massa. Till exempel att gå på gym, jogga(!!), läsa ut påbjudna böcker och vara allmänt aktiv, både hemma och borta. Sånt kommer att hända ändå, om det behövs, det är bara att vänta och se. Gå inte händelserna i förväg! Infallen lurar bakom hörnet.

 

Annagreta

M-ledaren var kryptiskt ångerfull, i dagens SvD. "Jag kunde ha stoppat dem för länge sedan..." hette det.

 

Jag blev förbryllad och försökte tänka mig hur det kan gå till i de ideologiska virvlarna, hur idéer fluktuerar på den politiska marknaden. 

°°°°°°°°°

Alltså : "Jag kunde ha stoppat dem för länge sedan ". Så löd uttalandet. Vi tänker oss en analys.

 

Hur då, undrar du. - Jo om jag snabbare insett att jag borde vara som de, säger hen.

 

Varför ville du likna dem? 

 

Ja, de är poppis,  och det vill jag också bli.

 

Hur menar du? De har ju inga trevliga idéer, i själva verket har de ju hårda, avvisande, motbjudande idéer.

 

Jo, ja, men jag kunde bli litegrann som dem. De är ju poppis för att de är tuffa och hårda och avvisande. Jag kände att det var en intressant attityd. Den tanken väckte något starkt och hårt inom mig. 

 

Men är det så attraktivt att vara så tuff och avvisande som de?

 

Ja, i dagens samhällle får man inte vara en mes.

 

Men går du inte lite långt nu?

 

Nä, det behövs faktiskt hårda tag. Och är jag lika tuff som de är så kommer säkert några från deras gäng över till mitt gäng.

 

Är det det du menar när du säger att du "kunde ha stoppat dem tidigare"?

 

Javisst. 

 

Men vad tycker du egentligen? Är du sån att du kan byta synsätt och hållning oavsett innehåll bara för att få polare? 

 

Utan polare har jag inget att säga till om. Och det känns stärkande att vara hårdhänt; det känns faktiskt både kraftfullt och mäktigt. Jag har många som beundrar mig för att jag vill ta i med hårdhandskarna och för att jag visar att det finns fler än de där andra typerna som kan säga ifrån. 

 

Blir du inte väldigt lika dem? 

 

Ja, kanske lite, men om det ger makt så är det OK, vet du. 

 

Är det bara du som tänker sådär?

 

Näädå. Det har blivit något av en folkrörelse.

 

Annagreta

Hur skulle det vara med en liten fasförskjutning? Kanske en topologisk?

 

Jag har på känn att det skulle vara lätt att ordna, särskilt nu, i december, då halkan ligger förankrad och orörlig, då skulle en hel del i min kropp kunna förskjutas ur läge, då skulle hela min personliga topologi kunna förändras på ett kick.

 

Så ner i källarn gick jag, med beslutsamma steg; hade jag inte en stor påse med vägsalt där nånstans mellan sommardäcken och den gamla soffan från farfars kontor? Joodå. Där var den. Halvfull (jag är kanske optimist ändå) och helöppen. Hugaligen så bra. Jag drog med mig den uppför källartrappen och konstaterade att den var "lagom tung", ett begrepp som jag aldrig brukar använda (antingen är saker å ting lätta eller så är de för tunga). Men nu förser man sig ju med friskt mod och satsar järnet. Det som gäller idag är en postsanning i morgon, gott folk.

 

Så nu så. Nu är jag laddad, det kan bara bli bättre. Här ska inte fasförskjutas, inte. Topologin hör utanför behöver jag inte klaga på heller. Jag är ju ingen fysiker. Fast det som karakteriserar en fysiker, brukade min kära man säga, är att hen använder tejp.

 

Så kom å hälsa på, det kommer att vara saltat i morn.

 

Annagreta

 

Där satt den!

Horace Engdahl får en guldstjärna för sin presentaton av Bob Dylan på Nobeldagen. Står att läsa idag i DN.

 

Annagreta

 

Matteo Renzi fick inte den italienska allmänheten med sig i folkomröstningen. 

 

Renzi var ivrig. Han myntade genast begreppet "rottamazione"( ung. återvinning, ut med det gamla in med det nya) som ledord för hans nya politik. Han ville rensa bort onödigt kostsamma vanor i de högre poltiska luftlagren, t ex bilar, höga löner, livslånga mandat, privilegier av olika slag. En av idéerna var att skala ner senaten till en tredjedel (till 100 pers) och låta den bestå av borgmästare m fl från regionerna som skulle sitta på avgränsade mandat - och utan extra lön. All lagstiftande makt skulle ligga i representanthuset. Alltså skulle senatorerna bli relativt maktlösa i de stora sammanhangen. I stället skulle de få koncentrera sig på regionala frågor.

 

Detta var centralpunkten i den konstitutionsändring som i söndags var föremål för folkomröstning. Efter att Italien i 70 års tid haft ständiga regeringsbyten och ett evigt kattrakande i parlamentet om reformer och bakslag ansåg Matteo Renzi att tiden var kommen att stabilisera den parlamentariska ordningen. Under sina två år som premiärminister har han manövrerat igenom sin idé och nådde i söndags till sanningens ögonblick. Det blev alltså  nej. Allmänt missnöje över etablissemanget - känns det igen? Några nejsägare  har tyckt att förslaget bäddade för parlamentarisk maktkoncentration och gav plats åt despoter som Mussolini igen. Andra har helt enkelt velat ge Renzi en smocka. Ung och grön, omgiven av lika många kvinnor som män i regeringen. Nädå.

 

Nu har Italiens president bett Renzi stanna kvar ett par dagar så att ett par färdigförhandlade (?) propositioner om ekonomiska reformer mm ska kunna ros iland innan det stora tumultet bryter ut.

 

Kanske var Matteo Renzi för ung för sitt uppdrag. Kanske var han för ivrig, för snabb och för brutal mot priviligierade politiker som aldrig trott att de skulle ifrågasättas - än mindre avsättas. Han välkomnades i EU, men fick ingen nämnvärd förståelse för sin ekonomiska tvångströja där. Han har haft ett svårstyrt pastorat med  flyktingströmmar och jordbävningar; dessutom arbetslöshet, brain drain och korruption, särskilt drabbande i de södra provinserna. Nu väntar enorma diskussioner om makten och härligheten. Det parti som samlar det urbana missnöjet, 5stjärnerörelsen, har inga idéer om vad de vill göra om de kommer till makten. I vassen lurar Lega Nord med en främlingsfientlig och suddig agenda. På Sardinien och Sicilien lever man "i periferin", utan nämnvärt stöd från politikerna. Det var också framför allt där man röstade mot "de etablerade" i söndags. Vem orkar intressera sig för konstitutionella reformer när vardagsbehoven tar all kraft i anspråk? 

 

Annagreta